Ett vänligt folk som längtar efter fred

Solen går upp över norra Afghanistan. Bilderna Torbjörn Larsson visar berättar om ett mycket vackert land. Men dess våldsamma historia gör att världen måste bidra till ökad stabilitet och säkerhet för folket.
- Därför är det viktigt att Sverige är där. På ena sidan finns Iran och på andra Pakistan, båda kärnvapenländer, och Afghanistan har bevisligen hyst terrorister. Det internationella världssamfundet måste stödja landet och Sverige är en del av världssamfundet. Det kändes naturligt att vara där, säger Torbjörn Larsson, som i vanliga fall är regementschef på A 9.
Ömsesidig nyfikenhet
Även om kulturskillnaden är stor upptäckte han att afghaner är som svenskar i många avseenden.
- Vi skämtar och skrattar åt samma saker. Religionen har blivit oerhört avdramatiserad för mig. Man kan sitta och prata om fiske med deras religiösa ledare, som är lika nyfikna på vår religion som vi på deras.
För en vecka sedan kom Torbjörn Larsson hem till Boden. Han säger att det känns som om han ännu inte riktigt har landat.
Sverige ansvarar för den Isaf-styrka, som arbetar i fyra av 35 län i Afghanistan. Den stora campen finns i Mazar-i-Sharif. Styrkan består av drygt 300 svenskar, ett 90-tal finländare och 100 afghaner. De är uppdelade i flera olika team, där varje arbetslag har hand om två till fyra kommuner. Allt arbete bygger på samarbete, att odla goda kontakter med lokala myndigheter, stödja och utbilda dem att agera. Bland annat tillförde Finland pengar för utbildning och utrusning till uppbyggnaden av ett kriminaltekniskt kontor i varje län.
Minröjare mördades
På provinsnivå håller svenskarna kontakt med borgmästare, polismästare, säkerhetspolis och andra viktiga aktörer. Torbjörn Larsson höll som chef i kontakterna med landshövdingar och länspolismästare.
- Vi hjälper till att förbättra säkerheten.
Femton minröjare, som arbetade för FN, blev överfallna en kväll när de var på väg hem från arbetet. Ett gäng på motorcyklar stoppade deras fordon och sköt flera av dem till döds. Resterande blev sårade.
- Det skapade stor oro och för oss var det viktigt att medverka till att mördarna greps. Det går inte att bedriva bistånd utan säkerhet.
Torbjörn Larsson och hans medarbetare satte sig ned med lokal polis och säkerhetspolis och hjälpte dem att planera operationen.
- Många gånger är det inbyggt i systemet att det inte är så lätt att ta tag i saker. Det är inte så välorganiserat och samtidigt korrupt. Vi är med, men de gör gripandena.
Operationen ledde till att 17 personer greps. Motorcyklar, vapen och ammunition beslagtogs.
Förstörelse mot betalning
När Torbjörn Larsson kom till Afghanistan funderade han över vad som är drivkraften bakom att förstöra; folket arbetar ju så hårt. Det är ingen lätt fråga att besvara, säger han, och berättar att afghanerna skyller på grannländerna.
- När det sker ett attentat mot en skola eller polisstation finns det en prislapp. Man gör det för pengar, och när folk är desperata kan det bli ett sätt att få en inkomst.
Ett av Isafs största beslag hittills gjordes på en gård där 6 000 granater låg nedgrävda. Isaf uppmanar på olika sätt befolkningen att tipsa om vapen och ammunition.
- Befolkningen vet att bomber kan skada. Barn dog för att man tagit hem bomber. Alla familjer har vapen. Det finns projekt för att samla in vapen och kommuner som gör det kan få en större summa pengar för till exempel ett vattenförsörjningsprojekt.
Lätt att få kontakt
Det är inte svårt att få kontakt med befolkningen - utom med kvinnor, om de inte är i ledande ställning. 25 procent av de folkvalda är kvinnor och Torbjörn Larsson berättar att Isaf bland annat ordnade så att kvinnliga politiker från de fyra olika länen fick träffas och utbyta erfarenheter.
- Men kommer man till en by är det nästan stört omöjligt att få kontakt med kvinnor. Annars är människorna väldigt nyfikna. I varje by finns ett byaråd och folk kommer alltid fram och pratar. De vill veta vilka vi är och vad vi har för ärende. Man skaffar information genom att prata. Möten är väldigt viktiga och de är skickliga på att ha möten.
Svår fattigdom
Det är fattigt, primitivt och många gånger eländigt. När Isaf-soldaterna kom till Afghanistan var det snö och kallt. De hjälpte barfota barn med svåra förfrysningsskador. När de anlände till byarna kom ibland människor och bad om hjälp då någon var sjuk. Det svåra, och det som fick personalen i styrkan att må dåligt, var att se saker som de inte kunde påverka.
Det hände också besvärliga saker under missionen. Soldater blev beskjutna och det var psykologiskt viktigt att gärningsmännen greps samma natt.
Som chef försökte Torbjörn Larsson innan de åkte iväg lära känna de anställda för att veta hur han skulle bemöta dem om det hände något. Något som han inte tänkt på före missionen var att 13 procent av personalen rent statistiskt får motta bud om en närståendes död under ett sådant här uppdrag. Och på plats har man bara varandra.
- Vi hade en stående uppmaning om att man skulle skaffa en ny vän varje dag, våga sätta sig vid ett annat bord och prata. Och jag försökte vara nära min personal.
Själv kände han sig ändå ganska trygg. Hans egen metod för att slappna av var att träna en timme varje morgon.
Gott svenskt renommé
Afghaner tackade soldaterna dagligen och Torbjörn Larsson hade inte förväntat sig att befolkningen skulle visa sin tacksamhet så tydligt.
- Svenskar har gott renommé i och med Svenska Afghanistankommittén. Vi sa att vi måste vara väldigt försiktiga och jobba hårt för att inte förstöra deras goda rykte och vi hade ett bra samarbete med dem. Sverige ska satsa mer där nu och Afghanistankommittén ska bland annat starta ett skolprojekt i de norra provinserna.
Torbjörn Larsson anser att den mesta nyttan soldaterna gör är att de uppfattas som objektiva personer, som alla kan ta kontakt med.
De som var med här hemifrån kommer han att träffa igen. Men tänker också på hur det går för personer han lärt känna i Afghanistan. Det är inte lätt att få information. Torbjörn Larsson berättar om en journaliststudent som dömdes till döden för att han laddat ned en artikel om kvinnors rättigheter.
- Nu sitter han i fängelse i Kabul, men alla förväntar sig att han ska bli benådad inom kort.