Ett tiotal ur vård- och omsorgspersonalen arbetade i skift på demensboendet den aktuella helgen, när avlidna 87-åriga Maria Bomans tre guldringar försvann.
– Inga vikarier jobbade, ingen städpersonal heller, säger enhetschefen.
De anhöriga menar att hon inledningsvis inte engagerade sig tillräckligt i ärendet – men enhetschefen håller inte med.
– Jag tog detta på största allvar från första början, även om man inte alltid kan tillgodose de anhörigas behov fullt ut.
Utöver personalsamtal har hon upprättat en avvikelserapport som underlag för vidare bedömning, huruvida ärendet är att betrakta som ett missförhållande enligt Lex Sarah.
– En internutredning får visa om vi har brustit i våra rutiner. I så fall får vi se över dem, så att detta inte händer igen.
Kan du själv se om det finns några brister?– Nej. Vi gjorde tillräcklig dokumentation gällande brukarens värdesaker, när hon flyttade in. Men personalen har inget ansvar för föremålen därefter och anhöriga informeras om att det finns risk att värdesaker kan försvinna, eftersom detta är ett demensboende.
Enligt enhetschefen är det vanligt att åldringarna själva förlägger smycken och liknande.
– De kan till exempel gömma föremål i papper och spolar ned i toaletterna, eller lägga dem i maten.
Det är dock första gången, under hennes tid som chef, som demensboendet har blivit föremål för en polisanmälan.
– Jag har jobbat här sex år och vi har aldrig tidigare anklagats för stöld.
Att de anhörigas polisanmälan inte leder till en förundersökning kände enhetschefen inte till.
– Jag hade förväntat mig att polisen skulle kontakta mig. En sån här sak borde utredas, om det har begåtts brott eller inte.
Hur mår personalen?– De tycker att det här är jättejobbigt och obehagligt att anklagas för stöld. Jag har fått stötta dem i detta, säger enhetschefen.