Bodenflickan återvände till hemstaden efter några långresor och läkarutbildning. På Bodens sjukhus mötte hon sin blivande man, som så småningom blev barnläkare.
I dag bor familjen i ett hus i Sävast och är precis på väg att flytta till en stor lägenhet i centrala Boden.
Helena Stjärnholm har alltid varit hästintresserad. Under lång tid tävlade hon i hästhoppning. Nu ägnar hon sig åt avel av nya hopphästar.
Yrkesmässigt har hon gått vidare till att specialisera sig till infektionsläkare. Numera är hon regementsläkare på Försvarshälsan i Boden.
Vi träffas i det rymliga huset i Sävast. Flyttkartongerna står staplade på varandra i det kombinerade vardagsrummet och köket. Mot köksön står en bunt omonterade kartonger.
Helena Stjärnholm har nyligen fyllt 50 och har hela livet varit en aktiv person.
– Jag växte upp i Björns, gick naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och åkte till USA som utbytesstudent. Det var efter det jag visste att jag ville bli läkare.
Hon reste och jobbade, bland annat på fårfarm i Australien, innan hon började på läkarutbildningen i Uppsala. Hon hann också vara tågvärdinna.
– Jag fortsatte med det under utbildningen. Det är ju inte så billigt att ha hästar som intresse, säger hon och skrattar.
Helena Stjärnholm hade bestämt sig. Det skulle bli läkarlinjen i Uppsala.
– Jag sökte dit tills jag kom in. Jag har alltid gillat den staden. Jag hade jättefina år där. Jag var mycket engagerad i studenföreningen Norrlands nation. Och så gick jag med i Uppsala Akademiska Ridklubb. Där blev jag sedan ordförande.
Sista terminen fick hon ett stipendium och avslutade utbildningen i Oxford.
– Jag levde studentlivet där. Det var en fantastisk upplevelse.
Efter att hon fått sin läkarlegitimation 1999 valde hon att bli infektionsläkare.
– Först hade jag tänkt bli ortoped, men jag hade inte riktigt förstått hur tungt det kunde vara att stå länge och operera så jag ändrade mig och ringde till infektionskliniken.
Där började hon den femåriga specialiseringen.
Medan Bodens sjukhus fortfarande stod kvar arbetade hon där.
– Sedan följde jag med till Sunderbyn, där jag blev överläkare.
Så en dag fick hon en förfrågan från Försvarsmakten att arbeta där.
– Det var när det började bli mycket utlandstjänstgöring och man ville gärna ha någon som hade kunskaper om infektioner och vaccinationer. Det var 2007.
Samtidigt höll företagshälsovården på att utvecklas.
– Så då gick jag en utbildning till företagsläkare, som man kan göra samtidigt som man arbetar.
Ett viktigt uppdrag är att förebygga skador hos både anställda och rekryter.
Med tiden har hon även utbildat sig till både flyg- och dykläkare.
Som dykläkare ansvarar hon för de åtta armédykare som finns i Boden. När de har utbildning eller uppdrag har hon bakjour.
– Jag gör även bedömningar av tjänstbarhet. Är det något som hänt i familjen så att man inte bör ha en viss tjänst? Det kan ju vara så att någon inte ska åka till Mali, trots att personen är utbildad för det.
Personalen måste vara nog frisk för att åka till Afghanistan och Mali.
– Man måste veta vad man ska titta på för att veta att de klarar av sin tjänst. Jag har också haft föreläsningar för dem som ska till Mali, om vad de bör tänka på.
Flygläkare är nytt för Helena Stjärnholm.
– Jag är utbildad, men man blir inte färdig förrän man har undersökt ett visst antal patienter och det håller jag på med nu.
Hon är fascinerad av uppdraget.
– Om jag skulle ändra något i mitt liv så skulle jag bli flygläkare mycket tidigare. Det är en intressant värld med människan i förändrade tryck, som det blir för piloterna. Hur kroppen, sinnena och psyket reagerar.
Några kilometer från huset i Sävast står stallet i en träddunge. I en gul länga är det kontor och boxar. I soffan på kontoret ligger gårdshunden Kelly.
Hästarna går i hagar utanför.
– Mina avelsston och föl vistas i lösdrift, de är ute dygnet runt, året runt. De kan själva välja om de vill vara i ligghallen. De är riktigt fina avelsston och flera av dem har tävlat själva.
Hon har tillbringat åtskilliga nätter i stallet i väntan på att något av stona ska föla.
– Jag bor där tre veckor inför varje föl. Förra sommaren föddes tre föl här, så jag bodde nog i stallet i sju veckor.
Ibland gör yngste sonen Wille henne sällskap.
Helena Stjärnholm säger att orsaken till att hon hinner med karriären, hästarna och familjen är att hon numera arbetar så gott som enbart dagtid.
– Och det är nära till allt, arbete och stallet. Mina föräldrar och maken hjälper också till i stallet ibland.
Till det kommer att barnen blivit äldre klarar de av att sköta sig själva.