Nu har Elin Eriksson valt att säga upp sig från sin kontorstjänst för att i stället arbeta hemma på gården i Hundsjö. Hennes far Lars Eriksson och hennes mor Monika Eriksson ska båda få ta emot LRF Mjölks guldmedalj som tilldelas de som har levererat felfri mjölk i 23 år i rad. Ceremonin äger rum på Stockholms slott den 15 april.
När Lars Eriksson öppnar dörren till ladugården i Hundsjö hör man några kor råma längre in i byggnaden. Inne i det kombinerade kontoret och fikarummet sitter hustrun Monika och 38-åriga dottern Elin och tar igen sig efter morgonens bestyr.
De tre arbetar tillsammans med släktgården där det i dag finns 70 mjölkkor och cirka 70 ungdjur.
Monika och Lars kan snart gå omkring och ståta med en guldmedalj. De har tilldelats det finaste priset en mjölkbonde kan få – ja, bortsett från nöjda kunder då. Den 15 april ska de få ett kvitto på att de verkligen kan sin sak. De har kunnat visa upp 23 år av prickfri mjölkproduktion.
– Man var ju lite nervös på slutet att något skulle gå galet. Men vi har hållit fast vid våra rutiner och då har allt gått bra, säger Monika Eriksson.
Ungdjuren i Hundsjö undrar vad som är på färde när någon skramlar med kameror under lunchen.
Medaljen ska de få ta emot av kronprinsessan Viktoria i en ceremoni på Stockholms slott.
– Biljetterna är bokade. Och hotellrummen. Vi bjuds ju på den här resan. Det är ju vissa som inte åker men vi kände att självklart så ska vi fara och njuta av det här, säger Monika.
En guldglansig weekend väntar, för två hårt arbetande bönder. De har slitit och strävat sida vid sida trots ekonomiskt tuffa tider för landets lantbrukare.
Erikssons i Hundsjö.
Nu har också dottern Elin Eriksson lämnat kontorsjobbet åt Försvarsmakten och planen är att hon ska ta vid och fortsätta att driva gården.
– Det är mycket jobb, det vet jag ju. Men jag känner mig ändå fri. Det är något visst med att både bo och arbeta här hemma i byn, säger hon.
Elin Eriksson säger att hon vill ge lantbrukarlivet en ärlig chans. Eftersom hon har vuxit upp på gården vet hon också vilken arbetsinsats det handlar om för att få allting att snurra.
Det återstår en del formaliteter. Lars och hans bror Erik som har drivit gården tillsammans i många år ska först göra klart med delningen. I nästa steg kommer Elins eventuella övertagande.
– Vi är ju inte där än. Men jag arbetar på här hemma. Samtidigt som vi håller på att rusta ett av husen, berättar hon.
Du känner inte någon rädsla att ge dig in i en bransch där drivmedel, utsäde, konstgödsel, el, räntor och bränsle har tvingat många lantbrukare på knä?
– Jo. Självklart. Kommer jag till en punkt att jag inte vill fortsätta så kommer jag heller inte göra det heller. Jag har aldrig känt någon press. Det känns också tryggt att jag har mina föräldrar som stöd. Jag har bra förutsättningar i dag med mamma och pappa som kan vara med och hjälpa, säger Elin Eriksson.
Elin Eriksson har sagt upp sig från sin tjänst inom Försvarsmakten. Nu arbetar hon hemma på gården samtidigt som huset där hennes farbror Erik bodde rustas.