Hon har tvingats fokusera på att lyssna in kroppen och huvudet bättre. "Mitt driv är både min styrka och min svaghet kan man säga. Nu gäller det att inte köra på för hårt, så nervsystemet kollapsar igen", säger Ebba Larsson.
När vi träffade Ebba Larsson i Boden för ett år sedan var läget riktigt tungt. Hon berättade hur hon plötsligt en dag i slutet av 2022 knappt kunde gå. Hon, som känt sig i sitt livs form som elitsatsande skidåkare, vaknade upp med ben som inte bar henne. Hon kunde gå, men väldigt stappligt.
Vi fotade och filmade henne uppe på Gruvberget i Boden, hemmaberget, hösten för ett år sedan. Hon hade flyttat hem till föräldrarna för att få hjälp och kämpade tillsammans med dem för att få ett svar på vad det hela handlade om. Ebba Larsson, då 23 år, utstrålade en blandning av kämpaglöd och sorg.
När vi nu möter henne igen, på samma berg nästan på dagen ett år senare, är det en leende 24-åring vi ser. Lika fort som problemen uppstod, lika snabbt vände det.
– Till en början var jag mest chockad. Lättad och glad förstås, men typ lite rädd också. Man vill ju absolut inte att det ska komma tillbaka, och när det kom så plötsligt var jag inte beredd. Flera dagar efteråt flög jag upp ur sängen för att testa om jag fortfarande kunde springa.
Det hela låter som ett mirakel, i en handvändning fungerade benen igen.
– Bara några dagar tidigare hade jag gormat och testat en massa grejer tillsammans med en fysioterapeut. Vi kliade oss i huvudet och sa "det lär dröja ett tag innan det här fungerar". Så den här vändningen för två veckor sedan kom verkligen från ingenstans.
Otaliga är det antal skidtävlingar hon kört, likaså löpartävlingar under sommarträningen. Nu längtar hon efter lopp igen, men hon måste ta det försiktigt.
Till skillnad från när vi träffade henne i fjol har hon idag en diagnos för vad det hela handlar om. I februari i år, efter svårt slit med att få vården att reda ut vad det hela handlade om, slogs det fast att Ebba Larsson drabbats av funktionell neurologisk symptomstörning.
– Förmodligen orsakad av långvarig stress, smärta och skador. Sedan har jag haft en del hjärnskakningar genom åren, som säkert också kan ha bidragit. Jag har ju ett väldigt starkt driv, vilket är både min största styrka och min största svaghet. Så nu måste jag se upp så jag inte pressar på för hårt.
Att se över hela sig själv är något hon fått öva hårt på de här två långa åren, och som hon tar med sig vidare i livet.
– Det var ju inte bara träningen i sig som nervsystemet blev överbelastat av, det var både fysiskt och psykiskt.
"Till en början var jag mest chockad. Lättad och glad förstås, men typ lite rädd också. Man vill ju absolut inte att det ska komma tillbaka", säger Ebba Larsson om senaste veckornas rus.
De senaste veckornas löpande har inneburit att börja från noll. Hon börjar aktivera muskler och ligament hon inte använt på en evighet.
– Jag får tänka som en som aldrig sprungit. Börja mjukt och sakta, sakta öka. Jag har förstått att om jag ska komma tillbaka måste jag ta ett steg tillbaka. Och jag känner jag är på god väg.
Det återstår en hel del innan hon är i stark form igen, bland annat kämpar hon mycket med hjärntrötthet och att kroppen inte klarar belastning.
– Det blir som en riktigt ordentlig baksmälla och där är det en utmaning att hålla sig tillbaka och inte pressa på.
När hennes kropp för snart två år sedan släcktes ut totalt och benen inte bar var frustrationen brutal. I ett och ett halvt år kämpade hon innan hon fick svar vad det handlade om – funktionell neurologisk symtomstörning.
Snart kommer vintern igen, och med den skidåkningen. Hon har kunnat staka sig fram även de senaste åren, men i år blir det förmodligen mer frihet i spåren.
Hon är på god väg, talangen som tvingades avbryta sin karriär men som är helt säker på att hon kommer stå vid startlinjen igen – frågan är bara när. Larsson tänker positivt om än hon känner att vägen dit fortfarande är lång.
– Jag ska tillbaka, för det är skidor jag älskar mest av allt.