”Att någonting sådant kan hända i vår lilla by”, uttryckte en av grannarna på plats. Morden på Lennart Nilsson, 64 år, hans fru Maj, 60 år och dottern Ulla, 29 år, skakade hela Boden.
De dödades genom ett besinningslöst våld, där mördaren använde tillhyggen som en stekpanna, ett avloppsrör och ett spärrskaft.
”Mördaren slog och slog sina offer med en järnstång, tills de var helt krossade...”, rapporterade NSD:s reporter.
”På morgonen berättade min mor att hon bestämt hade hört ett rop vid 01-tiden på natten. Det lät som ett rop på hjälp”, sade grannen Gunnar Carlsén till Norrbottens-Kurirens reporter Per Öbom, som rapporterade från platsen dagen efter dådet.
– Det är visserligen 40 år sedan, men sådana där händelser minns man tydligt, säger Per Öbom i dag, som vid tiden för mordet var en ung journalist i början av sin yrkesbana.
Han var vid den tiden anställd som lokalredaktör på Norrbottens-Kurirens redaktion i Boden och ryckte ut till Hamptjärnsmoran den där ödesdigra morgonen för 40 år sedan.
Mördaren hade gripits på platsen samma morgon. Han var 34 år och sambo med Ulla Nilsson sedan ett antal år tillbaka. Paret var bosatt i en villa som de hade låtit bygga på granntomten till Ullas föräldrars hus. Det var också hennes föräldrar som ägde tomten. Mördaren slog larm själv.
– Samtalet till larmcentralen tog omkring en timme. Det tog lång tid för honom att berätta vad som hade skett, säger Per Öbom.
Trippelmordet i Hamptjärnsmoran uppmärksammas nu på nytt i Norrbottens Medias nya satsning Brottsplats Norrbotten - en podd om brotten som har skakat vårt län, som startade för ett par veckor sedan. Där medverkar Per Öbom som gäst och delar med sig av sina minnesbilder från den fruktansvärda händelsen.
– Det första minnet som jag har från platsen är att folk stod där nedanför huset. De var visserligen chockade, men senare har det slagit mig att de på något sätt tycktes ha viss sympati för gärningsmannen. Det kändes som om han hade utsatts för stor press från svärföräldrarna. Nu kan jag minnas fel, men jag tror att det hade att göra med huset, som stod på svärföräldrarnas tomt. Det skulle kunna bli problem om de sålde huset, vilket de nog var på väg att göra, minns Per Öbom.
Av domen framgår det tydligt att gärningsmannens och Ulla Nilssons relation var allt annat än lycklig. Det beskrivs bland annat att hon hade dragit sig undan honom för att i stället ha relationer med andra män. Även gärningsmannen hade ett förhållande vid sidan av och det framkom också efteråt att han samma kväll som han dödade sina svärföräldrar och sin sambo hade grälat med sin älskarinna, som ställt ultimatum om att han måste tala med sin sambo och avsluta deras relation.
Men eftersom Ulla Nilsson inte var hemma begav han sig till svärföräldrarna, vars hus låg alldeles intill. Väl där ska han ha berättat om att han ville avsluta relationen med Ulla Nilsson. Av domen framgår det att han ska ha blivit slagen av någon av makarna, med någon typ av tillhygge. Han reagerade då på slaget med besinningslöst våld och när hans sambo kom till huset någon gång vid midnatt gick även hon samma grymma öde till mötes. Men från detta dåd hade gärningsmannen enligt egen utsago inga minnen alls.
Han dömdes till rättspsykiatrisk vård, men kom ut efter några år och återvände då till sitt arbete på Bodens kommun.
– Det här fallet har många gånger dykt upp i mina tankar efteråt, framförallt när folk har pratat om ilska och hur arg man kan bli, säger Per Öbom.
Podden hittar ni på kuriren.nu och nsd.se, samt där poddar finns.