Lotta Styvèn har ett företag som hon driver på sin fritid där hon ibland får uppdrag att ta på sig Clownrollen för att glädja människor och framförallt då barnen.
– Jag har sedan min fritidspedagogsutbildning 1998 intresserat mig för Clownen och dess positiva effekter hen har på människor. I mitt examensarbete jobbade jag med att stärka barns självtillit med hjälp av clownen och clownaktiviteter.
I samband med sitt arbete gick hon en kurs i Hjo för Viveka Olofsson som är pionjär för landets alla sjukhusclowner.
– När Viveka berättade om sitt arbete som sjukhusclown började mitt hjärta slå fortare och jag förstod att detta var någonting jag ville få igång hemma.
Så hon och en kurskamrat Linda Lehto kom igång som Clowner på Sunderby sjukhuset och som idag bedrivs av Luleå Stassteater.
– Människor som tar på sig något som liknar clownmasker och skrämmer folk och framförallt barn ställer till stor skada för de riktiga clownerna som vill inget annat än att få människor att må bra. Vår uppgift är att ta bort rädslan hos människor inte skapa den, säger Lotta Styvén.
Vid ett tillfälle kontaktades hon av en sköterska som hade ett barn
som inte ville ta en spruta.
– Flickan var livrädd. Jag gick in till flickan, frågade en massa frågor om allt som fanns där efter ett tag började hon svara och skrattade åt att jag var så dum. Jag ville att vi skulle se en film tillsammans på den skärm som hon var uppkopplad på men hon skrattade och förklarade vad den var till för.
När Lotta märkte att hon med sin ”dumhet” stärkt flickan frågade hon med darrande röst om de inte var här man fick sådana hemska sprutor!
– Flickan skrattade igen och sa att de inte alls var hemska. Då kom sköterskan fram och fick sticka flickan medan jag förundrat såg på. Just det är ett bra exempel på hur vi som clowner tar bort rädslan genom att själva ta på oss den och på så sätt stärka upp som dem som är rädda som flickan, säger Lotta Styvén.
Hon jobbar idag som fritidspedagog på Prästholmsskolan och har varit runt i klasserna och berättat om den riktiga clownen och vad den står för.
– Där har jag också fångat upp rädslor som finns för ”fuskclownerna” och förklarat att de har ingenting med
clowner att göra. Prat om hur rykten sprids har också diskuterats.
– Jag ser att man nu på vissa ställen ”ligger lågt” med sin clownverksamhet men jag tycker man ska göra tvärtom. Gå ut istället och möt barnen för att bearbeta ”Clownrädslan” men det är viktigt att det är människor som är bekväma i den rollen. Vem som helst kan inte ikläda sig rollen som clown.