Familjen har haft kontakt med socialtjänsten länge innan de fick kontakt med sociala insatsgruppen. Sonen var redan som liten mycket påhittig.
– När han var yngre var det allt från att rycka upp grannens blommor till busringa på dörrar, samtidigt som han kunde bli helt uppslukad av ett specialintresse. Han kunde sitta flera timmar och bygga lego.
Med åren eskalerade påhittigheten. Det övergick till klotter och tjuvrökning. Familjen fick olika insatser från socialtjänsten.
– Det var när han började på högstadiet i stan som han fick nya bekantskapskretsar. Man har ett egenansvar, men han blev också mycket utnyttjad.
Sonen kom in på både kriminalitet och droger. Hans mamma berättar om bristande konsekvenstänk och gränsöverskridande beteende. Under den här perioden var hon tvungen att byta jobb för att kunna vara mer tillgänglig.
Under den tiden kom det in flera orosanmälningar till kommunen.
– Jag kände mig lite uppgiven, men förlorade aldrig hoppet. För jag visste, om jag gjorde det som hans enda förälder så skulle ingen kämpa för honom. Det gjorde att jag orkade fortsätta kämpa när det var som värst. Då var det ett heltidsjobb att åka och hämta honom och gå på alla möten med skolan och socialtjänsten.
För ungefär tre år sedan fick hon och sonen genom en av socialsekreterarna på kommunen kontakt med sociala insatsgruppen där polis och socialtjänst samarbetar kring ungdomar som av olika skäl hamnat snett och behöver ett mer handfast stöd.
– Jag visste inte ens om att gruppen existerade. Det var när jag fick kontakt med den som allting började att vända, men det gick inte på en gång.
Sonen fick påbörja ett drogavvänjningsprogram via socialtjänsten. Hans mamma tycker att de var duktiga på att individanpassa utifrån vad han behövde just där och då.
– När det var som värst träffade de honom varannan dag. Sedan blev insatserna glesare, men inträffade något kunde vi få komma upp samma dag.
Hon fick även stöd i sin föräldraroll.
– Han har alltid lyssnat på mig och jag har alltid haft en bra relation till min son. Det var aldrig bråk hemma, men när jag fick uppbackning av personalen på socialtjänsten fick det jag sa mer tyngd.
Hon förklarar, att mycket handlade om att skapa så mycket kontrollerad fritid och så lite egen tid som möjligt för att minimera att det hände saker.
Sonen blev drogfri. Hans mamma framhåller polisen Kent Isakssons insats. Han ingår i sociala insatsgruppen.
– När det handlat om kriminella saker har jag kunnat ringa honom. Min son behövde hela tiden påminnas om vad som är rätt och fel. Han blev dömd till ungdomstjänst och en del av den tiden gick han ett krimprogram.
Hennes son har inte haft någon manlig förebild och mamman berättar att han tycker mycket om Kent, som även gjorde saker tillsammans med honom.
– Det har stärkt deras relation.
Hon poängterar, att Kent Isaksson, Madde och Karina i sociala insatsgruppen har varit väldigt flexibla och vikten av de varit det.
– De har varit så närvarande. Det har varit jättebra och har även fungerat i förebyggande syfte.
Nu går sonen i nian på annan ort och det går bra för honom. Han har kommit bort från det dåliga umgänget. Dessutom har han utretts ytterligare och har olika neuropsykiatriska diagnoser.