När Britta Lindvall startade Brittas pensionat var hon redan upptagen med andra projekt och av eget företagande. Hon hjälpte bland annat till att utveckla äldreomsorgen i Ryssland och på hemmaplan arrangerade hon Harads marknad. Och så ägde hon en begravningsfirma.
– Det här var på en tid när jante var väldigt stark. Så vet jag att det var, och att folk var direkt sura på mig. Det pratades i stil med att "hon vill ju ha allt den där". I själva verket ville jag ju bli av med mycket av det, säger hon.
– När jag talar med kollegor i resten av Norrbotten så säger de samma sak, att det där tänket har försvunnit, säger hon.
Kanske var det i samband med lanseringen av Tree Hotel som janten försvann från bygden. Strax efter att hemsidan låg uppe så uppmärksammade den amerikanska rapparen Kanye West Tree Hotel på sin blogg, och sedan dess har stjärnglansen aldrig hunnit torka kring hotellet. Kungligheter som Viktoria och Daniel, supermodeller som Kate Moss och amerikanska R&B-artister som Solange Knowles har alla besökt hotellet. Ändå kan Britta Lindvall ha svårt med en sådan enkel sak som att ta betalt.
– Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tycka att det är jobbigt att ta betalt av folk. Det har hänt att jag inte klarat av det och bett någon annan göra det åt mig, säger hon.
– Vi har ju haft mycket vänner och folk här, och då har det alltid varit så naturligt att bjuda på allt. Det är nog därför vi inte tar betalt för kaffet här heller, säger hon och skrattar.
Men det var också där succén tog fart – ur det familjära. Efter Jonas Paulmans film Trädkojan började drömmen om Tree Hotel gro i Britta Lindvalls huvud. Efter lite trassel fick de till slut hyra kojan som blev en del av pensionatet.
– Vi tog knappt betalt för den då. Men vi märkte att gästerna var helt lyriska, och det var då vi insåg potentialen. Till slut sa jag till Kent (Brittas man och delägare i Tree Hotel) att "det är kanske det här vi ska göra"
Britta Lindvall minns när Karlie Kloss var på besök. Supermodellen skulle plåtas för tio sidor till amerikanska modemagasinet Vouge. Hon var emellertid mer imponerad av pensionatet än av de spektakulära rummen.
– Hon bodde mest på pensionatet, och bara någon dag uppe i skogen. Hon var mycket i köket med mig och lagade mat. Då kände jag mig lite som en mormor, säger hon.
– Så är det ofta med våra gäster. De kommer hit för rummen. Men det de tar med sig härifrån är det som händer på pensionatet, säger hon.
Några minuters promenad från pensionatet visar Britta Lindvall upp den lilla parken där trädrummen ståtar. Det är viktigt att veta vad det är man säljer, menar hon.
– Jag sover i dem i bland för att kolla hur det känns. Om någonting saknas, eller om nåt kan förbättras, säger hon.
Att välja ett favoritrum går inte. Det beror på humöret.
– På sommaren brukar ju mina barnbarn komma hit. De gillar ju ufot bäst. Så där har jag nog varit mest. Men jag har svårt att bara välja ett rum, säger hon.
Den brittiske filmproducenten Richard Curtis hade samma smak som Britta Lindvalls barn när han skulle välja rum.
– Det var så kul. När han var här och skulle klättra upp i ufot, då hade han Steven Spielberg i luren. Han ringde upp honom bara för att berätta att han övernattade i ett ufo, säger hon.
Britta och Kent Lindvall har fattat beslutet att sälja Tree Hotel inom en överskådlig framtid.
– Vi sade när vi startade att målet var att vi ska kunna plocka ut en lön till oss själva. Nu är vi nio stycken som kan göra det, säger hon.
I backspegeln har målet visat sig blygsamt. Ty hotellet omsätter i dag över åtta miljoner kronor per år. Att orka driva det till den framgången hotellet är i dag, det är gästernas förtjänst, menar Britta Lindvall.
På en av väggarna på pensionatet får gästerna sätta en nål på det ställe de kommer i från på en världskarta.
– Det är ju tack vare dem man orkar. Det kommer så otroligt många kreativa och roliga människor hit. Ofta är de också väldigt nyfikna människor, säger hon.
Förutom att gästerna bidrar rent krasst ekonomiskt så har det hänt att de räddat hotellet från tråkigheter.
– För något år sedan så fick vi en jättebokning av ett sällskap som skulle komma hit. Vi kom att diskutera det med en man från London som bodde här då. Och han kunde visa för oss att vi höll på att bli blåsta. Sådant kommer man att minnas länge, säger hon.
För majoriteten av gästerna på hotellet är upplevelsen ytterst exotisk. När Britta Lindvall reser själv så söker snarare motsatsen.
– Havet tycker jag är exotiskt. Men jag brukar egentligen inte bry mig exakt var jag reser. Huvudsaken är att det är varmt. Och tyst, tillägger hon och skrattar.
Även om hon kan se slutet på sitt engagemang i Tree Hotel så kan hon inte se sig själv stanna av.
– Jag har jättesvårt att föreställa mig hur det kommer att kännas. Men jag är övertygad om att jag tänker hitta på någonting nytt. Jag kommer inte att kunna låta bli.