Hon är ingen nybörjare. Bettan Karlsson - som faktiskt heter Bettan enligt Skatteverkets alla regler - har jagat älg sedan 1994 och en del småvilt sedan 1980-talet. Björn började hon jaga för fem år sedan, men väntar ännu på att fälla sin första. Under helgen ska hon tillsammans med maken Mikael Karlsson och ungefär 25 andra björnjägare ut i skogarna.
Steget från att bara jaga älg till att också jaga björn var inte så dramatiskt.
– Det föll sig så, säger Bettan Karlsson, som blev inbjuden till det lag där maken jagat björn sedan 2005.
En del skillnader finns dock.
– Man blir mer överrumplad av björn, säger hon. Man måste tänka på ett annat sätt.
– Björnen är potentiellt farligare att jaga än älg, fyller Mikael Karlsson i. Farligheten uppstår om man skadeskjutit en björn.
Mikael Karlsson berättar att träffytan på en björn är hälften så stor som på en älg. Själv har han fällt två björnar, en år 2011 och en 2014. Den första björnen var också den största upplevelsen.
– Jag hade björnfrossa, säger han. Jag skakade, men först när jag lagt ifrån mig vapnet. Jag kunde inte ens ta ett kort, det blev för suddigt.
Då hade björnen sprungit rakt mot honom. Han sköt djuret på sju meters håll och efter att det rullat ett par varv landade den två meter från hans fötter.
I jaktlaget finns bara två andra kvinnor förutom Bettan Karlsson.
– De flesta tycker det är lite häftigt, säger hon. Hur vågar du, brukar de fråga.
Men att hon är en av få björnjagande kvinnor bland många män, är inget hon eller någon annan fäster någon större vikt vid.
– Jag har inte känt mig utsatt alls.
Bettan och Mikael bor tillsammans i Buddbyn utanför Boden, med både hästar, en kelvänlig katt, och hunden Mega, två år gammal. Paret beskriver Mega som rätt "valpig" fortfarande, men de hoppas kunna träna upp honom under jakten.
– Björnjägare blir man först när man själv tränat upp hundar att spåra. Då handlar det om skicklighet och inte bara tur, som när man sitter på pass, säger Mikael Karlsson, med glimten i ögat.
Antalet björnar som får fällas har i det närmaste halverats jämfört med förra årets jakt. Lena Bondestad arbetar som biolog på Länsstyrelsen i Norrbotten och har varit med och fattat det beslutet. Den dramatiska minskningen förklarar hon med att det tidigare år har skjutits mycket björn.
– För ungefär tio år sedan sköt vi ett tjugotal björnar, sen har det succesivt ökat, säger Bondestad. 2012 hade vi en väldigt kraftig avskjutning. Bedömningar visar helt klart att vi har haft en ordentlig nedgång i Norrbotten.
Att färre björnar nu får skjutas beskriver Bondestad som en försiktighetsåtgärd i väntan på den björnspillningsinventering som påbörjas nästa höst och förväntas bli klar i början på 2017. Även om det i dagsläget finns uppskattningar, är det bara en björnspillningsinventering som kan ge ett säkert svar om stammens storlek.
– Vi kan inte skjuta för att minska stammen som vi har gjort under några år, utan att egentligen veta hur stor stammen är, säger Bondestad.
Eftersom resultatet från inventeringen dröjer kommer björnkvoten troligen vara låg även nästa år.
Trots den mindre kvoten, hoppas makarna Karlsson på att fälla någon björn.
– Förhoppningen finns där, säger Mikael.
– Men det är som att köpa en trisslott, fyller Bettan i. Plötsligt händer det.