Bara minnena blir kvar

Vi träffas i norra änden av Bodens bangård, utanför de delar som ska bevaras. En hög tegelbyggnad tjänade bland annat som kontor och vattentorn. Ångloken kördes fram och fylldes med vatten. På byggnadens utsida finns resterna av nivåregleringen, som visade hur mycket vatten som fanns i tankarna.
20 stallplatser
Tore Nilsson visar var slaggraven fanns. Svart slagg var en restprodukt från koleldningen av lok.
Lokstallet är, enligt officiell statistik, byggt 1901. Allt eftersom tågtrafiken ökade, byggdes fler stallplatser.
Den halvcirkelformade byggnaden är cirka 2 700 kvadratmeter och rymmer 20 stallplatser. Plats 1-4 behålls som förrådsutrymmen. Där finns också elställverk och fjärrvärmecentral.
Jan-Erik Svensson var arbetsledare från 1985 till 1995, då lokverkstaden i Boden stängdes och verksamheten flyttades till Luleå.
- Det var ett sorgligt kapitel i Bodens historia. Över hundra personer jobbade här.
Traversen kvar
Nu är han produktionsledare för TGOJ Trafik, som har sin verkstad i en nyare del av byggnadskomplexet.
Rivningsentreprenören Hanséns bil och maskin i Norrbotten AB är på plats och tar, till att börja med, ner invändiga detaljer.
- Nog är det tråkigt att riva. Det är en epok som går i graven. Det hade varit intressant att kliva tillbaka i tiden. Ånglokseran, i synnerhet, hade varit intressant att se, säger Mattias Hansén, arbetande vd.
I ett av lokstallen finns fortfarande traversen kvar.
Industrihistoria
- Här byttes hjulaxlar på ånglok, säger Jan-Erik Svensson.
Granitblocken under golvet kommer från Näsbergs stenbrott några mil norr om Boden.
- Det finns mycket industrihistoria i den här byggnaden, säger Tore Nilsson.
Bertil Persson, tidigare ordförande i Malmbanans vänner, vet mer.
- Det är ett så kallat rundstall. Vändskivan är en central del. Loket kördes upp på den, sedan vreds vändskivan så att det passade till ett spår som gick in till en stallplats.
Vändskivan var viktig på ånglokstiden.
- Ånglok kördes alltid bara i en riktning, normalt. Loket skulle vara vänt med ångpannan framåt, med vagnen med vatten och kol bakom, säger han.
Var det kallt skulle loken eldas på. Det gjordes inomhus.
Putsare
- Loket ställdes med sin skorsten under stallplatsens skorsten, så att röken blåstes ut när fyren, eldstaden, tändes.
Bertil Persson är 78 år gammal. Som barn upplevde han miljön i ett lokstall, i Bollnäs.
- Det var en arbetsplats som inte höll kritvita väggar direkt. Det var spännande att stå vid ett ånglok som pös och lät.
Det fanns de som arbetade där, som kallades putsare.
- De smörjde och putsade så att loket såg prydligt ut. Det fanns också fler lokskötare som tog hand om andra detaljer, säger han.
Under spåret fanns en arbetsgrav, där man kunde gå och lättare komma åt under loket.
Fastigheten kallställdes
Ångloken användes ända till på 1950-talet, från Boden mot Haparanda, sedan kom dieselloken, men de behövde också stå skyddade. Lokstallet har härbärgerat tre olika typer av lok. I dag har loken uppvärmning, då minskar behoven av stallplats, både vad gäller diesel- och ellok.
Fastigheten blev förstörd när den kallställdes på 1990-talet.
- Taket har läckt in. I och med att man slagit av värmen har målarfärg ramlat av från tak och väggar. Ingen har haft underhållet. Det skulle kosta oerhört mycket pengar att göra den i ordning igen, säger Tore Nilsson.
Rivningen av lokstallarna, plats 5-20, kostar Trafikverket, i runda slängar, en miljon kronor. I summan ingår att säkerställa, att inte något miljöfarligt blir kvar på platsen. Rivningen ingår i ett nationellt projekt för avveckling av byggnader, som inte längre behövs för den moderna järnvägsdriften.
Vapenkasuner
I Luleå, på Svartön, finns ett lokstall från sekelskiftet bevarat.
Fler nycklar till historien finns i den tre våningar höga kontorsbyggnaden. Här fanns överliggningen för lokförarna, samt deras och verkstadspersonalens omklädningsrum. På en av åsarna under taket är skrivet "Mörkläggningskiva", som påminner om att järnvägen var militärstrategiskt viktig under andra världskriget.
- Verkstaden hade eget driftvärn, personalen skulle skydda verkstaden. De som jobbade med växling och på bangården, exempelvis, hade andra uppgifter, säger Jan-Erik Svensson.
I källaren fanns skyddsrum och där förvarade driftvärnet en del utrustning, vapenkasuner och sjukvårdsartiklar, bland annat.
I ett rum under taket kan man också via en stege klättra upp till övre kanten av vattentanken för ångloken.

Bara minnena blir kvar

Under ånglokstiden var lokstallet hjärtat i järnvägsverksamheten. Nu rivs lokstallarna i Boden. - Om någon vecka är det en stor grushög av allt det där, säger Tore Nilsson, elingenjör som arbetat 22 år på järnvägen.