– I första hand är det att vara ett stöd i samtal och så. Vi är flera stödpersoner i fall någon behöver prata av sig, säger Helge Stålnacke.
Stödpersonerna är tillgängliga för samtalen både enskilt eller i grupp. På måndagen kring lunch hade det inte varit så mycket ännu.
– Det är så nyligen, utan jag räknar med att det kommer senare. Vi är ändå beredda om det behövs. Det är mycket viktigt att de har kamratstödet i första hand.
Han har även varit på internationella uppdrag och då är det samma sak på campen att vara ett stöd både för enskilda och i grupp.
– Det är precis samma.
När en soldat och en kamrat omkommer finns ett behov av att prata av sig om man har varit inblandad på något sätt, säger Helge Stålnacke.
– Då är det viktigt att man finns där som samtalsstöd. Det är det viktiga att man får prata av sig så att man inte går och bär det inom sig. Det händer ju saker och ting. Det påverkar en själv också märker jag nu.
Han tycker själv att det kan vara svårt att sätta ord på känslorna när en sådan här tragisk händelse inträffar och en ung person omkommer.
– Det blir så fel. Allt det där som kanske var viktigt innan det är inte lika viktigt längre. Det tar på en känslomässigt väldigt mycket och just när det är unga människor som så tragiskt avlider. Känner man personerna mycket väl blir det som ens egen familj.