Det var under barndomsåren i hemstaden Luleå som deras livslånga vänskap växte fram. Vid tioårsålder började de på läroverket tillsammans och har följt varandra genom livet sedan den dagen.
– Vi har hållit kontakten i alla år. Det är en enorm tillgång att ha vänskapen och känna tryggheten och värmen, säger Laila Olovson.
I år fyller de 76 år och det firas med en återförening. Bosatta i Norrtälje, Uppsala, Luleå och Boden har gjort att det inte har varit helt lätt att få livspusslet att gå ihop och samlas hela gänget alla gånger. Men det har inte fått stå i vägen för en fortsatt vänskap och de har haft regelbunden kontakt genom åren via brevväxling, telefonsamtal och nu även mejl.
– När vi väl ses fortsätter vi bara där vi slutar. Det känns aldrig som att vi har varit ifrån varandra, vi har känt varandra genom glädje och sorg, säger Kristina Jakobsson.
De umgicks så gott som dagligen fram till 20-årsåldern när studier och arbete kom in i bilden och de flyttade till olika orter. Ett av deras roligaste minnen tillsammans är när de på påsklovet i gymnasiet fick åka ut själva till skärgården och bo i en stuga. Det är med stor glädje som de återberättar minnet.
– Vi fick låna en stuga av min pappa, men dörren till stugan gick i baklås så vi fick krossa ett fönster. Det var ju på den tiden då vi var smala så då fick vi åla oss ut genom fönstret och sedan fick tejpa igen det. Alla kompisar fick åka till Riksgränsen men vi hade inte råd. De hade haft dåligt väder men när vi kom tillbaka var vi solbrända för vi hade haft sol och varit ute och åkt skidor på isen varje dag, säger Laila Olovsson.
Efter så många års vänskap är det svårt att tro att de aldrig har hamnat i luven på varandra, men enligt väninnorna har några konflikter aldrig uppstått. I alla fall inte vad de kan minnas.
– Det har aldrig varit något sånt eller att vi har baktalat varandra. Det som sägs stannar mellan oss, säger Birgitta Paananen.
Efter att inte ha sett varandra på så länge njuter väninnorna extra mycket av att få tillbringa dagen ihop. De är rörande överens om att vänskapen har betytt mycket och att det är viktigt att vara rädd om sina vänner.
– Det är en självklarhet att värna om vänskapen. Vi är privilegierade, säger Anita Lovén.