Den svenska insatsen ingår i Nato-insatsen Resolute Support Mission och styrkans uppgift är att stötta den afghanska regeringen att förbättra säkerheten i landet.
I FS39 ingick 15 personer. De var i norra Afghanistan och deras huvuduppgift var mentorering på stabsnivå.
– Vi ska stödja säkerhetsstyrkorna. Det är mycket stabstjänst och hur de ska använda sitt ledarskap. Vi gör analyser var det inte fungerar bra och hjälper till så att de sedan kan lösa de problemen själva, säger Magnus Degerlund.
Svenskarna arbetar tillsammans med 17 andra nationer just nu i norra delen av landet. De är en kugge i ett stort maskineri. Magnus Degerlund framhåller att de svenska officerarna, specialistofficerarna och soldaterna presterar väldigt bra. Det gör att de har fått framskjuta befattningar på flera nyckelpositioner.
– Så trots att vi var få har vi inflytande.
För de internationella styrkorna har det i landet blivit säkrare sedan talibanerna i februari ingick avtal med USA. Men för civilbefolkningen har snarare blivit värre.
– Vi har sett att det har genomförts väldigt många attacker av talibanerna, framför allt det senaste halvåret. Antalet attacker runt om i landet har eskalerat, säger Magnus Degerlund.
Coronapandemin har påverkat insatsen, som har ändrats och anpassats. Från början var tanken att styrkan skulle ha bestått av 30 man.
– I och med att det var så många smittade av den inhemska befolkningen gjordes också mentoreringen på plats via telefon eller videokonferens under en viss period. Därför lämnades en del av de mentorerna hemma.
En annan säkerhetsåtgärd var att inte tillåta personer över 60 i insatsområdet.
– Man värderade också vilka positioner som var livsnödvändiga att ha med sig. På en bas behöver man till exempel alltid ett skydd. Man behöver ha vaktposter vid gaten, personal vid torn och som följer övervakningssystem som gör att man kan vara säker på en bas.
Magnus Degerlund tycker det är skönt att komma hem och det första han ville göra när han kom hem var att krama alla i familjen.
Det är inte hans första insats och han säger att han kan tänka sig att göra flera utlandsmissioner, men:
– Nu har jag barn som växer upp i en rasande fart, så jag kommer inte att åka på någon insats så länge de är hemmavarande. Det känns inte just.