Årsbarn med Boden

Det är en stilig, pigg och välklädd Owe Ericson som möter upp vid Bodån. Han fyller 90 år nästa år, i januari.
- Jag är lika gammal som Boden. För 90 år sedan fanns jag ju, även om jag låg lite undangömd.
Vi promenerar längs grusgången vid den vackra ån där kommunens bildarkiv har ordnat en utställning från stadens tidiga historia. Solen strålar och det är nära 30 grader varmt. Inte ett moln så långt ögat når. Owe Ericson har massor att berätta vid varje bild, men också på vandringen mellan fotografierna flödar anekdoterna och historierna i en strid ström.
- Hit flyttade familjen från Jörn när jag var bara fem månader. På den tiden bodde det ungefär 6 000 innevånare i Boden , säger Owe Ericson och pekar på en byggnad på bilden för att visa vilket hus familjen bodde i.
- Jag bodde där mina första fem år. Farmor och farfar hade en automatrestaurang alldeles bredvid. Maten serverades i färdiga portioner från en lucka i väggen.
Fyra biografer
Han berättar att det låg två biografer mitt emot varandra. Och i staden fanns det fyra biografer totalt.
- Militärerna skulle vara tillbaka på luckan klockan nio så de gick på den tidiga visningen. Vi andra gick på den sena niovisningen, berättar han.
Föräldrarna drev en charkuteri- och slakterifabrik i Jörn och skickade varor till Boden. Sedan flyttade hela familjen till Boden där föräldrarna startade en slakteri- och charkuterifabrik. Owe Ericson pekar på tre fönser på nästa bild vi kommer till och berättar att det var dit de flyttade när han var fem år. Och det var i ingången bredvid som föräldrarna hade sin köttaffär där de sålde varorna de procucerade i fabriken.
- I huset mittemot var det alltid en lång kö den 15 varje månad för där sålde de penninglotter. De kan kanske ha kostat en tia eller något.
Kreuger-kraschen
I början av 30-talet, när Owe Ericsonvar 12-13 år, förlorade hans pappa allt i den så kallade Kreuger-kraschen. Han hade spekulerat i aktier och gick i konkurs.
- Då var vi fattiga. Vi ägde bara kläderna vi hade på oss.
Men sedan köpte fadern tillbaka konkursboet och verksamheten fortsatte. Owe Ericson tog över firman och byggde två hyresfastigheter för att kunna husera alla anställda.
- Jag har haft 100 anställda. Och på den tiden fanns inte så många bostäder. Då var jag tvungen att se till att de hade någonstans att bo, säger Ericson.
Vi går vidare längs Bodån. Owe Ericson berättar om när han gick i skolan och de var tvungna att badas av baderskan fru Vanhainen en gång i månaden.
- Vi satt i träkar med kallt vatten, flera i rad och borstade varandra på ryggen. Fru Vanhainen tvättade öronen på oss, riktigt ordentligt. Och om vi inte skötte oss så snärtade hon till oss med en blöt handduk.
Först med hamburgare
Owe Ericson sålde företaget när han vid 42 års ålder blev sjuk och doktorn sa att han var tvungen att ta det lugnt. Efter det arbetade han åt Scan fram till sin pension. På sidan om sin heltidsanställning har han också varit med om att driva restaurangen Brännastrand i fem år mitten av 50-talet.
- Jag är nog en av de första som serverade hamburgare. En kamrat hade varit i USA och berättade om denna rätt. Då var det ju varmkorv som gällde så folk var nog lite tveksamma. Men i dag är det kanske den rätt som äts mest i hela världen.
Förutom allt detta har Owe Ericson också varit politiskt engagerad och suttit med i kommunfullmäktige, varit ordförande i fotbollens supporterklubb och mycket annat.
Promenaden lider mot sitt slut och efter en lång och mycket trevlig promenad börjar Owe Ericson gå hemåt längs Bodåns näckrosfyllda vatten.

Årsbarn med Boden

Det är inte bara NSD som fyller 90 år. Så gör även Boden och Owe Ericson som bott i staden hela sitt liv. En bildutställninglängs Bodån väcker många minnen.