Den tvååriga chihuahuan Lizzy älskar att gosa och ger sin matte massor av kärlek och glädje i vardagen.
Två ljus brinner vid grillplatsen på Annica Hagbergs gård i Bredåker utanför Boden. Där har hon ställt i ordning en minnesplats efter Petter, som dog i en överdos 2011. Det året dog 13 personer i Norrbotten av så kallad oavsiktlig narkotikaförgiftning. Förra året var siffran 22. De senaste fyra åren är Norrbotten det län som varit värst drabbat i Sverige, sett till oavsiktliga överdoser med dödlig utgång, räknat per 100 000 invånare.
– På vintern brukar jag alltid försöka se till att det brinner ljus här ute, säger Annika Hagberg och rättar till en sten som ligger på marken vid Petters minnesplats.
Fast hon inte trodde att det var möjligt har hennes liv gått vidare efter den mest smärtsamma händelsen en förälder kan vara med om, och efter den mest turbulenta tiden i hennes liv.
– Jag insåg att jag hade två andra barn som också behövde sin mamma.
Fram till Petters död i februari 2011 var det alltid han som stod i centrum.
– Jag var hemma hos honom och lagade mat och städade, for och skjutsade honom. Det var dygnet-runt-passning. Jag låg till och med och sov med mobilen under huvudkudden, berättar Annica Hagberg.
Det var en gnistrande vacker vinterdag i februari allt det där tog slut.
– Jag såg bilar och folk som åkte till sina jobb. För mig hade allting rasat, det var så slutgiltigt, så definitivt. Jag undrade hur livet skulle kunna gå vidare, säger hon.
Nu sitter hon i sitt stora kök med chihuahuan Lizzy uppkrupen i famnen. Sedan fem år tillbaka är hon pensionär, kroppen sade ifrån och krämporna blev allt fler.
– Han fanns i tankarna hela, hela tiden efter att han dött. Jag gjorde saker med händerna, sånt man inte behöver engagera sig så mycket i. Jag stickade och spelade spel på mobilen. Tänkte på hans uppväxt och hans barndom och ställde mig frågan "vad gjorde jag för fel?"
– Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig den frågan. Men jag har kommit fram till att jag gjorde det bästa jag kunde, utifrån mina förutsättningar. Jag kan inte komma på något som jag hade kunnat göra annorlunda, säger Annica.
Petter var nummer två i en brödraskara om tre. Han växte upp i Bredåker och fick tidigt diagnosen Aspergers syndrom.
– Han var fruktansvärt mån om sina kompisar och ömmade alltid för de som var lite utanför. Det gick kanonbra för honom i skolan, han behövde aldrig läsa en läxa och hade jättebra betyg, berättar Annica.
Men han var en sökare.
– Allt skulle testas och det skulle testas in absurdum. Han tog allt han kom över, påstod att han självmedicinerade. Men han hade ett självskadebeteende också.
Annica och Petter stod varandra nära och pratade på telefon så gott som varje dag. Men på tisdagkvällen den 8 februari 2011 svarade inte Petter.
"Droger och missbruk drabbar människor i alla samhällsklasser. Många tror att det är ett storstadsfenomen, men så är det inte", säger Annika Hagberg.
– Han och en tjejkompis hade drogat tillsammans och båda tuppade av. Dagen efter vaknade hon upp, men inte han. Jag tror ingen kan förstå hur det är att vara i den situationen som förälder, förrän de varit där själva, säger Annica.
Hon tycker det är fruktansvärt att den narkotikarelaterade dödligheten ökat i Norrbotten.
– Varenda öde är tragiskt. Det är hemskt för alla anhöriga. Många ser ner på missbrukare men de är också människor. Runt varje missbrukare finns en familj som har det jättejobbigt. Jag tror det måste till mer förebyggande insatser, en fungerande psykiatri och bättre samordning mellan de olika myndigheterna som missbrukaren är i kontakt med.
I mars satte den dåvarande S-regeringen igång en utredning som fått namnet Narkotikautredningen 2022. Syftet är bland annat att minska narkotikadödligheten i Sverige, förbättra missbruksvården och stärka det förebyggande arbetet mot narkotika.
Familjen har ställt i ordning en minnesplats för Petter hemma på gården.
Vägen tillbaka till ett liv har varit lång för Annica. Att både få och ge stöd till andra föräldrar i en liknande situation har betytt mycket för henne. Två veckor efter att Petter gått bort gick hon på sitt första möte med Föräldraföreningen mot narkotika, FMN. Där kom hon sedan att bli ordförande i flera år.
– Kan mitt engagemang rädda en enda förälder så är det värt det, säger Annica.