Annica Nordlund driver företaget Apricity och har samarbetat storföretag som Logitech, American Express, SAS och Live Nation.
Annica Nordlund lämnade Boden 2012 och har genom åren samarbetat med stora internationella företag som American Express och fotograferat sport- och artistprofiler som Henrik Lundqvist, Jill Johnson, Petter, Orup, Eva Dahlgren, Carola och Ola Salo.
Intresset för fotografering fanns redan som barn och hon minns ögonblicket när det sa klick.
– Jag var 12 år och fotade en utslagen vallmo med en systemkamera för första gången. Allt runtomkring var grönt men den var röd och rörde sig i vinden och jag lyckades frysa bilden. När jag tittade på bilden fattade jag vilken makt man har med tid och ljus med en kamera.
Annica Nordlund driver företaget Apricity och har samarbetat storföretag som Logitech, American Express, SAS och Live Nation.
Annica hade företag Stockholm innan hon förra hösten återvände till Boden. Anledningen var en familjetragedi som satt djupa spår och som fick henne att vilja återvända till sina rötter.
I oktober 2022 fick Annicas pappa, Ulf Enquist, beskedet att han drabbats av tjocktarmscancer. Han var 62 år och en natur- och friluftsmänniska som tyckte om att röra på sig. Annica beskriver sin pappa som aktiv och i bra form.
"Han var så motiverad och stark därför trodde alla att det skulle sluta bra", säger Annica om sin pappa, Ulf Enquist.
– Och det gjorde att vi alla trodde att det skulle sluta bra. Han var så motiverad och fysiskt stark.
Han hade bland annat åkt Vasaloppet tre gånger och Annica minns förberedelserna inför loppen.
– Det var så stort för honom. Jag minns att jag var kanske 10 år och att vi bara åt pasta fyra veckor före loppet, berättar Annica och skrattar.
– Vi brukade åka skidor tillsammans ibland men jag hade så mycket annat för mig i den åldern och var inte så intresserad, fortsätter hon.
Annica och hennes pappa utanför stugan. "Vi visste det inte då men det var sista gången vi var tillsammans ute i det fria", berättar Annica.
Han beskrev kampen mot sjukdomen som sitt fjärde Vasalopp. Han fick en stegmätare för han ville ha koll på hur många steg han tog på sjukhuset och han gjorde squats mot sjukhussängen.
Annica brukade skicka textmeddelanden och fråga hur han mådde.
– ”Det är bakhalt som fan” kunde han svara. ”Valla om” svarade jag då, berättar Annica.
Hon skrattar igen. För trots att det var en mörk tid i livet fanns det ljusa stunder.
Annica Nordlund åkte Vasaloppet för att hylla sin pappa och hon åkte med samma skiddräkt som han hade i sina tre vasalopp.
En kort tid innan det stod klart att hennes pappa skulle förlora kampen mot cancern anmälde sig Annica till Vasaloppet. Hon hade inte åkt skidor på tio år men ville göra det som en hyllning till sin pappa. Han gick bort två månader efter cancerbeskedet och hann aldrig uppleva hennes bedrift.
När hon stod på startlinjen för att åka de nio milen mellan Sälen och Mora hade hon bara totalt sex mil skidåkning i benen. Hon hade tänkt åka Bodenloppet några veckor innan men det blev inställt på grund av kyla. Annica hade skrivit "Pappa" i pannan och bar samma skiddräkt som han burit i sina tre Vasalopp.
Rösten brister när Annica berättar sin historia. Hon kan inte hålla tillbaka tårarna.
– Jag ville göra det för pappa, jag ville ta honom i mål.
Hon klarade utmaningen och vasaloppsmedaljen finns nu på en plats som var speciell för pappan.
– Den hänger på pappas tall i skogen, berättar Annica.
Vasaloppsmedaljen har Annica hängt i ett träd på en plats som hennes pappa tyckte om.
Vasaloppsmedaljen har Annica hängt i ett träd på en plats som hennes pappa tyckte om.
På armen har hon tatuerat ett hjärta och ordet "Pappa" som hennes pappa ritat och skrivit. Bredvid finns ytterligare en tatuering med texten "Vi fick en fin tid tillsammans". Samma ord som Annicas pappa sa åt henne sista gången de träffades.
– Jag ville bära det med mig för att klara av de här avslutet som är enormt svårt. Att våga stänga ett kapitel eller en bok och vara tacksam och gå vidare, det är det jag har jobbat med i mitt liv sedan dess.
På sin arm bär hon ett synligt minne av sin pappa. En tatuering som han själv ritade och skrev.
När livet var som jobbigast ifrågasatte hon sitt val av yrke och hur hennes liv sett ut när hennes pappa fortfarande levde. Hon gjorde en ritual där hon skrev på små lappar vad hon varit när hennes pappa levde.
– En dotter, en fotograf, en löpare, ja precis allt. Sedan brände jag upp alla lappar. Jag tänkte att det som är på riktigt kommer att komma tillbaka. Och här står jag fortfarande med kameran så fotograferingen var en passion som var på riktigt.
Annicas framtidsplan är att fortsätta jobba med nya och gamla kunder. Både i Sverige och utomlands. Som hemvändande bodensare kommer hon jobba hårt för att kundkretsen i närområdet ska växa. Hennes dröm att regissera ett eget manus för en kortfilm kommer en dag att bli verklighet och någon gång vill hon visa upp sina bilder på en egen utställning. På en speciell plats under ett speciellt tema som hon själv valt.
Annica Nordlund driver företaget Apricity.
Vid sidan av minnena av sin pappa bär Annica fortfarande med sig den där magiska känslan som systemkameran gav henne när hon var barn.
– Jag känner samma sak nu när jag fotograferar som när jag var 12 år och tog den där bilden på vallmon. Det är därför jag fortsätter med det här jobbet.
Annica Nordlund.
Annica Nordlund blev såld på fotografering redan som 12-åring och har fortfarande kvar samma känsla för kameran i dag.
Annica Nordlund.
Annica Nordlund blev såld på fotografering redan som 12-åring och har fortfarande kvar samma känsla för kameran i dag.
Annica Nordlund blev såld på fotografering redan som 12-åring och har fortfarande kvar samma känsla för kameran i dag.
Annica Nordlund.
Annica Nordlund.
Annica Nordlund.
Annica Nordlund är tillbaka i hemstaden Boden efter 12 år. Hennes pappas bortgång bidrog till att hon startade om på hemmaplan.