Hon har just läst domen som rör trafikolyckan på väg 97 för 1,5 år sedan. Hovrätten har frikänt den 34-årige bilföraren från att ha vållat hennes man Karl-Fredrik ”Palle” Hedins död. Han stannade på vägrenen för att ta ett telefonsamtal och blev då påkörd bakifrån av 34-åringens skåpbil. I tingsrätten dömdes föraren mot sitt nekande till vållande till annans död. Han frikänns nu i hovrätten dit 34-åringen överklagade. Hovrätten anser den tekniska bevisningen bristfällig och har därför dömt till den åtalades fördel för det rått osäkerhet om händelseförloppet.
– Jag kan inte tro att det är möjligt. Ambulanspersonalen har vittnat att Palles bil stod precis innanför vita markeringarna mot körbanan då de passerade någon minut innan olyckan.
– Även ett vittne som kom körande från Bodenhållet som i princip bevittnade kollisionen bekräftade att Palles bil stod utanför körbanan. Samme person vittnade också att föraren kom med en mycket hög hastighet när han körde på min mans bil, säger änkan Britt-Inger Hedin.
Att föraren nu frikänns anser änkan han kan tacka polisen för.
– De har inte gjort sitt jobb. Det är gjort en undermålig teknisk utredning som både tingsrätten och hovrätten konstaterat. Inte ens ett drog- eller alkoholtest togs på föraren. Dokumentationen av bromsspår, hur min mans bil stod och hur den nu frianda föraren körde sin bil på vägbanan saknades.
Det framgår även i domen att polisens bilder i förundersökningen tagits från en annan plats än där olyckan inträffade. Hovrätten anser i dag, eftersom inget annat kan bevisas, att Hedins bil då måste ha stått ute i vägbanan. Vilket inte 34-åringen kunnat räkna med eftersom bilen inte hade tända varningsblinkers eller varningstriangel. Så den åtalades "felbedömning av trafiksituationen och handlande som ledde till kollisionen" enligt hovrätten kan därför inte anses av sådan oaktsamhet att mannen ska dömas för att ha vållat Britt-Ingers makes död.
– Jag tycker det är märkligt att man struntar i tre väldigt trovärdiga vittnen som också blev förhörda olycksdagen som sedan vittnat till min mans fördel. Att han stod bra till.
– Platsen där min makes bil stod har en lång raksträcka med fri sikt. Påkörningen skedde mitt på dagen och det var lugnt med trafik enligt vittnena. Vid både första och andra förhöret har föraren sagt att han bromsat allt vad han kunde.
Ett halvår efter olyckan mätte Evidenz kollisionshastigheten till 103 kilometer i timmen. Då ändrade sig föraren igen i tingsrätten.
– Då hade han inte alls bromsat. Då kan man fråga sig vad hastigheten hade varit innan krocken om man utgår vad han sade i sin första version, säger änkan.
Britt-Inger Hedin tycker det känns väldigt bittert med en friande dom.
– Skadestånd struntar jag väl i. Jag tycker domen känns som ett hån mot ett människoliv. Att föraren får gå fri, att man inte ens har en skuld att man tagit en annan människas liv.
Sin man Palle får hon inte tillbaka.
– Jag får leva ensam. Jag och Palle fick inte de där åren tillsammans efter pensionen som vi såg fram emot. Det går inte en dag utan att jag tänker på min man och känner sorg och saknad över att han är borta.
Hon tror inte att hovrättens dom kommer att överklagas till en högre instans.
–Tyvärr är nog chansen att det tas upp där mikroskopisk, säger Britt-Inger Hedin.