2012 var sista gången som allmänheten fick tillträde till fortet. När Fastighetsverket hade aktiviteten Hemliga rum kom 3 500 personer.
Åbergsfortet ingår i Bodens fästning, som har förklarats som byggnadsminne.
Läs mer: Om den sista visningen för allmänheten
Nästan allt har plockats ur fortet före stängningen.
– Ståldörrarna får vara kvar, som jag har förstått det. De där stora som väger ett och ett halvt ton, men allt annat har man tagit ut, säger Harry Lifbom.
– Och två kraftiga kanonrör blir kvar, tillägger Sally Sundbom.
Hon driver Fästningsguiden i Norr AB, som har verksamhet året om på Rödbergsfortet.
Nu stängs Åbergsfortet för all framtid.
– Man kan öppna dörren in till fortet, men innanför inslagsdörren är korridoren igengjuten en och en halv meter in. Det finns nu en en meter tjock barriär. Så där är det stopp, säger Harry Lifbom.
Han jobbade före pension som hantverkare åt Fortifikationsverket. Första gången han var i Åbergsfortet var någon gång 1968/69.
– Vi var ett gäng drifttekniker och hantverkare som höll på med olika arbeten. Vårt huvudsakliga jobb var att serva forten i Boden.
Hur var det att jobba här inne?
– Det var bra, en bra miljö. Det har jag försökt att upprätthålla. Jag har skött om Åberget nu sedan 2001. Jag fick en förfrågan om jag ville ta på mig att sköta om fortet på det här berget som pensionär. De såg väl att det var billigare. För när jag jobbade åt Fortverket var vi ju i alla fall två som skötte om driften.
Han tog på sig det på ett enda villkor och det var att det inte fick inkräkta på livet som pensionär.
– Jag ville inte ha några bestämda arbetstider och det slapp jag, men jag var tvungen att sköta om driften varenda vecka året runt.
I driften ingick underhåll, att serva alla nio avfuktningsaggregat och kolla groparna med dränkbara pumpar, som tog upp vatten. Det var ett ständigt inflöde av vatten, berättar Harry Lifbom.
– Sedan var det att se till att värmeanläggningen var intakt så den fungerade vintertid. Det var nog så krångligt ibland. Den kunde strejka.
Harry Lifbom tycker tillika att det var ganska kul att ha något att göra.
Hur känns det nu när de stänger det?
– Det kändes taskigt i början när jag fick reda på det, men sedan var det bara att koppla bort. Jag fick reda på det efter att jag jobbat här 14 år och åtta månader efter min pension. Jag fick lämna ifrån mig nycklarna i januari i år och de började sanera på riktigt. Så är det.
Hur kändes det när du lämnade ifrån dig nycklarna?
– Ja, du, det kändes sådär. Jag tyckte att det var tråkigt att de stänger det, men jag förstod också att det inte kunde hållas öppet i all oändlighet.
Mathias Jonsson, fastighetsförvaltare på Statens fastighetsverk, berättar att en del har varit lite kritiska till att man stänger fortet.
– Man tycker det är synd att vi stänger det här. Därför kände vi att det är bra att vi berättar varför. Vi har haft det nästan 17 år sedan 2000. Anläggningen har stått tom, men varit driftsatt. Man har hållit den varmt och kört avfuktare. Det har Harry fixat med bravur, men det har kostat i runda slängar en halv miljon kronor per år. Och det har inte blivit någon riktig verksamhet här. Det har varit lite olika idéer, men ingenting har realiserats. Det tror jag beror på hur anläggningen ser ut inuti. De här äldre anläggningarna är svåra att anpassa till en modern verksamhet och det är svårt att få till så att man klarar utrymningskrav och sådana saker.
Det är bakgrunden till beslutet att stänga fortet.
– Vi känner också att man behöver satsa dels på Rödbergsfortet, dels på den yttre skötseln på de andra anläggningarna i Boden. Det finns fler fort i Boden och det är byggnadsminne alltihop, säger Mathias Jonsson.
Lena Tegström