För Caroline Henriksson i Boden startade mardrömmen med att hon hittade sin islandshäst Midas i hagen med svaga tecken på ont i magen. Eftersom han var glad och pigg avvaktade hon men när han några timmar senare hade svårt att bajsa ringde hon ut distriktveterinären.
Midas var rejält förstoppad och behövde tömma tarmen. Veterinären gjorde en rektalundersökning men förstoppningen ville inte släppa. Midas fick dropp, sondades med en slang som går via näsborren ner i magsäcken för att kontrollera onormal magsäcksöverfyllnad och longerades en gång i timmen.
– Till slut började det släppa, han kissade jättemycket eftersom avföringen tryckte på urinblåsan. Han hade verkligen jätteont, säger Caroline Henriksson.
På torsdagen verkade Midas må bättre och Caroline Henriksson rådfrågade veterinären som bad henne avvakta. Men dagen efter såg hon att han inte mådde bra och hade ont.
– Han var ändå pigg och glad men jag såg att han hade ont för jag känner honom så väl.
Veterinären undersökte honom och upptäckte en böld inne i tarmen.
– Hon sa att hon under sina 30 år som veterinär aldrig hört talas om något liknande så hon ringde runt till andra veterinärer och universitetsdjursjukhus och rådfrågade dem.
Caroline Henriksson fick veta att det kunde vara fråga om en analabcess och skulle den spricka så fanns endast alternativet att ta bort honom då det är ett mycket svårt område att operera.
Natten till lördagen började Midas bli förstoppad – igen. Veterinären vågade inte ge honom dropp eftersom han inte kunde kissa på grund av smärtan. Men hon sa att de kunde chansa och smärtlindra Midas och köra ner honom de 90 milen till Ultuna universitetsdjursjukhus.
– Hon kunde förstås inte garantera att han skulle överleva när han var så smärtpåverkad och om Ultuna verkligen skulle kunna hjälpa Midas. Men om det fanns en chans ville jag ta den.
Hon körde ner till Ultuna och veterinären hade förvarnat andra veterinärer längs vägen att en akut sjuk häst var på väg neråt och att det fanns en möjlighet att Midas skulle behöva hjälp.
– Det var en lång resa, den här stressen att inte veta om han kommer att överleva. Och tankarna, hur får vi ut honom ur transporten om han dör? Och tankarna på att jag i så fall utsatt min vän för lidande så här länge och så dör han. Det var fruktansvärt.
De anlände mitt i natten, Midas hade fullt med blod i svansen och skakade.
– Han hade kämpat i 90 mil. Men jag bara tänkte, har jag plågat min häst hela den här resan.
Veterinärerna satte igång att behandla Midas på en gång. Blodet kom från abscessen som spruckit.
– Han fick dropp och penicillin. Infektionsrisken var hög. Men utgången var länge oviss.
Caroline Henriksson betonar att hon är tacksam för den hjälp hon får av veterinärerna i Norrbotten och att de gör vad de kan. Men att osäkerheten man som hästägare känner när hästen insjuknar akut är fruktansvärd.
– Klinikerna har öppet dagtid och distriktveterinärerna kan hjälpa till jourtid. Men när sånt här händer och man behöver hjälp önskar man verkligen att det fanns en jourklinik här. Unghästar klarar inte en resa på 90 mil. Det är hemskt att man kanske ska behöva avliva ett djur som hade klarat sig om man haft tillgång till en jourklinik.
Midas blev utskriven den 12 november med fortsatt behandling hemma.