Han tycker det känns tokigt med tanke på att bussen kör sin dagliga runda så nära deras bostad i Frängsmyran.
– Vi har som hamnat i kläm mellan två skolsystem. Min sambo är ju också studerande i dag fast hon är vuxen.
Hans fru Sepoo Kanmang har i dag gått tre terminer på Lärcentrum där hon läser svenska för invandrare.
– Skolan ringde tidigare i höst och undrade var hon var. Jag körde henne tidigare men kan ju inte köra bil nu. Min sambo har inte körkort, säger Åke.
– Det var bra att gå i skolan och det känns tråkigt om jag måste sluta, säger frun Sepoo.
Åke Palmqvist har diabetes och amputerade sitt första ben för två år sedan.
– Jag fick ett sår på en tå och läkaren vägrade att skriva ut penecillin fast jag har diabetes. Det blev kallbrand till slut i benet och även en dokumenterad vårdskada. Jag fick amputera benet. Den andra amputationen beror också på ett sår som inte läkte. Det är inget som jag kan göra något åt, säger Åke Palmqvist.
Vid första benamputionen så flyttade han bara om gasen på rätt sida i sin automatväxlade bil.
– Det fungerade hemskt bra. Utan båda benen så måste jag däremot ha en bil som jag kan gasa och bromsa med och det kostar en massa pengar, säger Åke Palmqvist.
Idag plockar skolbussen upp barnen i Frängsmyran vid brevlådeuppsamlingen. Från den platsen är det 200 meter till Åke Palmqvist hus. Till den busshållplats som Bodens kommun hänvisar hans fru är det tre, fyra kilometer. Den ligger i Övre Buddbyn.
– Tanken var att min fru skulle kunna åka med bussen som oftast bara är halvfull när hon läser svenska och köpa ett årskort. Hon kunde kliva av där de andra steg av.Det går ju att ordna intyg att hon går på Sfi.
– Jag tycker det är bra att hon läser svenska och kommer in i det svenska samhället för det är vad som krävs. Det är viktigt. Däremot känns det tråkigt att hon ska tvingas sluta utbildningen tack vare mig, säger Åke Palmqvist.
Han har varit i kontakt med Bodens kommun. Där blir det blankt nej.
– Det känns inte bra och visst är vi besvikna. Min fru har lagt ned så mycket tid på skolan och språket. Skolbussen var en lösning. Nu ser jag ingen lösning alls.