"Tror du att jag får det", undrar Ingeborg Forsberg, 90 år. Hon har beviljats plats på det privata äldreboendet Björknäsgården i Boden.
Hemtjänstpersonalen kommer till henne fem gånger om dagen.
– De är i fem minuter och hinner inte prata. Det är så konstigt som det har blivit med hemtjänsten, tycker hennes son Ulf Simonsson.
Den är minutstyrd utifrån vilken insats som kommunen beviljat.
– De har så mycket annat, så jag är ensam mycket och har ingen stimulans alls, säger Ingeborg Forsberg.
Hon har alltid varit frisk, men är i stort behov av höftoperation. Sjukvården kan dock inte operera henne nu eftersom hon har bensår till följd av dålig cirkulation.
Ensamheten gör dessutom att hon inte alltid äter ordentligt.
– Det smakar inte, säger hon och berättar, att hon ibland känner sig yr.
Något som kan öka fallrisken.
Ingeborg Forsberg skrattar gott till fina minnen hon och sönerna Ove och Ulf Simonsson samspråkar om när de fikar tillsammans.
Ingeborg känner sig otrygg och är rädd att utveckla demensjukdom på grund av avsaknaden av aktivitet.
Vad gör du på dagarna?
– Ingenting. Jag har ingen lust till nå´.
Teven och telefon är hennes sällskap.
– När man är 90 år ska man inte behöva sitta ensam, tycker jag, säger sonen Ulf Simonsson.
– Vi är jätteoroliga, för när hon sitter här i tristessen så glömmer hon. Det har hon aldrig gjort förut, utan det har kommit senaste halvåret, säger Ove Simonsson.
Ingeborg Forsberg skrattar när hon minns sitt 90-årskalas. Hon firades som en drottning. Gäster kom ända från Finland. "Mamma kom från Finland och pappa från Harads."
– Jag vantrivs här, säger Ingeborg Forsberg med bestämd stämma. Det ÄR så tråkigt. Jag måste bort härifrån, inte för flickorna för de är bra, men jag behöver människor omkring mig, som jag ser. Jag har alltid haft det. Om jag sitter här och ingen bryr sig...
– Du har två söner som bryr sig, inflikar Ove.
– Ja, det är tur det att jag kan ringa till dem, säger Ingeborg Forsberg, men blir samtidigt både orolig och ledsen när de inte svarar.
För inte så länge sedan förlorade hon en son, som blev sjuk under en bilfärd och dog i olyckan till följd av det. Det tog henne hårt.
– Det var mycket sorg.
Ove och Ulf Simonsson tillsammans med sin mor Ingeborg Forsberg. Ove berättar om en gång, för inte alltför många år sedan, när hans mamma cyklade från Boden till Harads.
För över två år sedan ansökte de om plats på särskilt boende för Ingeborgs räkning, men då blev det avslag. De överklagade, det blev avslag igen, men rätten var inte enig och de överklagade vidare till kammarrätten.
– Men innan de fattade beslut gjorde hemsjukvården en orosanmälan, säger Ove Simonsson.
Kommunen beviljade Ingeborg Forsberg plats på särskilt boende direkt. Det var i mitten av augusti. Väntetiden får max överstiga tre månader, men den är mer än dubbelt så lång.
– Det är katastrof. Vi måste få in henne före det, för hon kommer vara snurrig om sex månader av att sitta här. Hon orkar inte mer, hon ringde mig en natt klockan tre för att hon var otrygg, säger Ove Simonsson och berättar att han slängde på sig kläderna och åkte till henne.
– Jag förstår henne. Det har ju varit en stöld här när någon bara stövlade in och stal hennes plånbok och en telefon av grannen.
Ingeborg Forsberg, 90 år, ser mycket fram emot att få flytta till Björknäsgården, men väntetiden är lång.
Ingeborg Forsberg har besökt det privata äldreboendet Björknäsgården och hoppas på att få flytta dit så fort som möjligt.
– Jag kände när jag var där att det fanns människor och det var prat runt omkring. Nog måste de väl släppa in mig där?
– Lägenheten är liten, men det går lätt att göra den mysig för mamma, säger Ove Simonsson och fortsätter:
– Det är jättebra det här med H2 Green Steel, jag bara älskar att det har kommit, men som jag upplever det har man glömt bort kärnverksamheten. Det som kommunen egentligen ska hålla på med. Typ, som att lösa sådana här saker, för nu är det bara tunnelseende på H2 Green Steel. Det är bra, men man får inte glömma gamlingar och skolbarn.
Bröderna Ove och Ulf Simonsson har daglig kontakt med sin mamma Ingeborg Forsberg, 90 år.