Varje år anmäls mellan 10 000 till 15 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta återfinns utan att polisen ens inleder en större sökinsats. I de fall där polisen väljer att söka efter försvunna hittas oftast en naturlig förklaring till försvinnandet. Exempelvis ett relationsbråk där partnern i ilskan försvinner iväg tillfälligt. Självmord på undangömda platser. Bärplockare och jägare som faller ihop i hjärtattacker ute i skogen. Det är sällan som ett försvinnande visar sig bero på att personen har utsatts för ett brott.
Men när en 20-årig kvinna försvinner i Boden i maj 2013 kommer sanningen visa sig vara allt annat än vanlig.
Lördagen den 4 maj 2013 skriver Vatchareeya Bangsuan på Facebook att hon ska ut på en joggingtur och träffa en kompis. Det är all information polisen har att utgå från när hon anmäls försvunnen på tisdagen. En sökinsats drar igång och polisen är öppen för att hon kan ha skadat sig under sin joggingtur kring Sävastklinten.
Sökinsatsen växer snabbt i storlek. Den då nystartade frivilligorganisationen Missing People lockar hundratals bodensare ut i skogarna runt Boden.
Dagarna går men gåtan får ingen snabb lösning. Polisen har hopp om att hitta henne vid liv, men utredarna tycks famla i blindo. För varje dag som går ökar oron och teorierna tar fart i media och på nätet. Tidningarna skriver spaltmeter om sökinsatserna i samma takt som mystiken tätnar.
Bakom kulisserna har polisen fullt upp. De kartlägger Vatchareeyas sista dagar i livet och hennes umgängeskrets. De knackar dörr i hopp om att få ett genombrott och håller förhör med de som kände henne. Förhören leder snart polisen in i en ny riktning.
Polisen spanar först på den som senast säger sig ha sett henne vid i livet – 22-årige Kristofer Johansson. Han är dessutom Vatchareeyas före detta pojkvän. Men ganska snart byter de fokus till Vatchareeyas tränare – en man i 50-årsåldern som visar sig ha haft en hemlig relation med henne. Tränaren ljuger bort relationen i ett första förhör av rädsla för att hans fru ska få reda på deras affär. Han erkänner tidigt lögnen, men det hela gör honom ändå högintressant för polisens spanare.
Dagarna blir till veckor. Polisens får inget genombrott i sina spaningar. Snart byter de tillbaka sitt fokus på att spana på Kristoffer Johansson igen. De har bland annat fått in flera tips om att han har betett sig underligt och misstänksamt då han själv har deltagit i sökinsatserna.
Mitt under spaningarna kommer genombrottet – från ett annat håll. Den 20 maj hittar en sökgrupp från Missing People delar av Vatchareeya Bangsuans styckade kropp i ett ödehus på Gammelängsberget.
Tre dagar senare grips Kristoffer Johansson som skäligen misstänkt för mord. Han förnekar brott men hamnar i en svår sits då polisen skjuter fram sina positioner och presenterar ny bevisning mot honom.
Polisen finkammar hans lägenhet. Här hittas den tekniska bevisning som kommer att ta fallet till rättegång.
Blodet i bilen
Vatchareeyas blod hittas i Kristoffer Johanssons bil. När bevisningen presenteras för honom misstänker utredarna att han råkar försäga sig. Han säger att han inte vet hur blodet kan ha hamnat i bagageutrymmet – trots att polisen i det läget inte har preciserat var i bilen blodet hade hittats.
Tejpen i badrummet
I Iägenheten hittas en tejprulle med Vatchareeya Bangsuans blod på. Dessutom slår polisens tekniker fast att det är troligt att en bit av samma tejprulle hittades på hennes kropp – även om det inte går att slå fast med säkerhet.
Hans DNA på hennes vrist
DNA-spår hittas på Vatchareeya Bangsuans vrist. Polisens tekniker gör en analys och slår fast att: ” Kristoffer Johanssons dna på den högra vristen (grad +1) talar för ett rimligt händelseförlopp där Johansson har hanterat i vart fall det högra benet efter att det blivit tvättat och då utan skyddshandskar”.
Kristoffers Johanssons förklaring är att DNA-spåret måste ha kommit dit då de hade sex med varandra samma kväll då hon försvann.
Likhunden markerar
När polisens likhund Uno får undersöka Kristoffer Johanssons markerar han två gånger i bagageutrymmet.
Dessutom pressas Kristoffer Johansson på det faktum att han själv aldrig försökte nå Vatchareeya Bangsuan efter den 4 maj. Detta trots att hans vänner bad honom att försöka få kontakt. Han ljög då och sa att han hade sökt henne.
Men Kristoffer Johansson förnekar brott. Hans försvar kommer peka på flera punkter.
Funktionshindren
Kristoffer Johansson har diagnoserna Aspbergers syndrom och ADD. Vänner och familj menar att han är i det närmaste oförmögen att planera, strukturera och ha ordning. Att genomföra ett styckmord och skickligt undanröja bevisen skulle därför vara omöjligt.
Planterade bevis
Kristoffer Johansson hävdar att någon har satt dit honom. Han menar att han ofta har bilen och lägenheten olåst och att det därför skulle vara enkelt att plantera dit bevisningen. Själv misstänker han att det är tränaren.
Alternativ gärningsman
Enligt försvarsadvokaterna utreddes inte tränaren tillräckligt noggrant för att kunna avfärdas. Inga tekniska undersökningar eller husrannsakningar gjordes hos honom. Hans enda alibi för den troliga mordkvällen är hans hustrus.
Frågetecknen
Polisen lyckades slå fast att Vatchareeya Bangsuan dog av stickskador i bröstet. Men inte var och när hon mördades, var och hur hon styckades och de hittade inte heller något mordvapen.
Rättegången
Tingsrätten får ta ställning till bevisningen när fallet leder till rättegång i november. När förhandlingarna är avslutade döms Johansson till 14 års fängelse för mord.
Men hovrätten gör en helt annan bedömning. Det är för många luckor i utredningen för att med säkerhet kunna påstå att Vatchareeya Bangsuan mördades, resonerar hovrätten. Åklagarna lyckades inte bevisa att hon hade mördats - och inte dräpts i hastigt vredesmod.
Däremot anser de att Johansson är skyldig till att ha bragt henne om livet och till att ha styckat hennes kropp. Han döms därför till tio års fängelse för dråp och brott mot griftefriden. Domen skapar förvirring bland allmänheten och ger åklagarna huvudvärk.
”Vem har egentligen hört talas om ett styckdråp?”, säger åklagare Ulrika Schönbeck till Aftonbladet.
Överklagningar från bägge parter ledde ingenstans. Istället lämnades Vatchareeya Bangsuans anhöriga och vänner åt sorgearbetet.
Ödehuset där fyndet hittades brändes ned på order av kommunen. Kommunalrådet Bosse Strömbäck kallade huset för en symbol för ondska.
Här kunde fallet vara över. Men från fängelsecellen för Kristoffer Johansson en kamp för att få resning till Högsta Domstolen. En resningsansökan lämnades in i våras. Hans nya advokat, Jan Kyrö, vill att 246 nya åtgärder ska tas i fallet – däribland förhör med nya vittnen och nya tekniska undersökningar. Dessutom vill han ta del av tidigare hemlighetsstämplat polismaterial som inte ansågs ha någon betydelse för utredningen.
Frågan är om Högsta domstolen kommer att bevilja en resning. En fingervisning kom nyligen då Riksåklagaren i ett yttrande till domstolen motsatte sig en ny rättegång.
Nekas Kristoffer Johansson en resning är det juridiska efterspelet över. Men om den beviljas blir det ytterligare en rond i rätten.