Inte kan jag slänga en följeslagare
Foto:
"Den här kan jag väl slänga?". Maken håller upp min gamla, slitna illgröna träningsväska med hål i botten, som jag har glömt bort att jag ägde. Men nu, när den plötsligt är redo för soptippen, sköljer minnena över mig. Ja, jag är en skrotnisse. En samlare. Varje sak har sin tid, sin historia. Som jag har så svårt att skicka på soptippen, bara sådär. Träningsväskan hade jag arbetat ihop till själv genom att sälja jultidningar i Jokkmokk någon gång för vad som känns för 100 år sedan. Den blev min trogna följeslagare till gympalektionerna och badmintonträningarna under mellanstadiet. Den kan inte slängas. Inte nu, i alla fall. Kanske sen...
Att storstäda där hemma är ett tydligt vårtecken. Likaså när solstrålarna avslöjar smutsiga fönster. Ett annat: köpte en ny vårjacka i veckan.
I helgen finns det chans att jag ägnar mig åt ett annat vårtecken: fotboll. Fotbollssäsongen drar igång och är det något roligt lag som har hemmamatch köper jag gärna en lott, en varmkorv och fryser en stund för att få se lite fotboll.
Så jobbar vi med nyheter