Radioprofilens passion är ingen bisak: "Fascinerande"

De flesta som någon gång lyssnar på lokalradion känner igen hennes röst. Som programledare på Radion Norrbotten möter Anna Lidé lyssnare från hela länet. Vid sidan av arbetet har hon fått en ny passion i livet.
– Här finns det så mycket som är fascinerande, säger hon och lyfter locket på en av bikuporna.
När hon fyllde 50 år förra sommaren gjorde hon verklighet av drömmen att börja som biodlare.
– Jag gick ju en kurs redan för sju år sedan men det blev inte mer än så. Nu när jag fyllde jämnt fick jag presentkort från släkt och arbetskamrater för att köpa biodlingsprylar. Det gav mig den knuff som behövdes för att ta tag i det och börja, säger hon.
I dag har hon två kupor hemma på tomten i Lassbyn.
– Nu har vi varit borta på semester i två veckor. Det är ju så spännande att se vad som har hänt, säger hon.
Att det är liv i kupan råder det ingen tvekan om. Rätt snart har hon ett litet gäng som surrar runt huvudet.
Nils Hansson har varit biodlare i några år och han bor i grannbyn Sundsnäs. I dag är han ett fint stöd för Anna Lidé som är helt färsk som biodlare.
– Jag tycker att det ger mig trygghet när jag har Nils som jag kan fråga. Han har ju varit med ett tag och ställer upp med hjälp och goda råd, säger hon.
När hon gick kursen pluggade hon till journalist och samtidigt var barnen små vilket gjorde att hon aldrig började.
– I dag är jag ändå glad att det inte blev något då för det tar ändå en hel del tid, säger hon.
– Ja. Och man blir lätt fast i det här och då tar det ännu mer tid, inflikar Nils.
Den här sommaren köpte hon också två så kallade avläggare. Där tar man några ramar med honung och larver och sätter in i en helt ny kupa tillsammans med en drottning.
När de börjar att lyfta ut några av ramarna ur den nya kupan inser de två att det har varit en snudd på succéartad utveckling. Några av ramarna är tunga och fulla med härlig honung.
– Jamen det här är ju bättre än vad jag hade vågat att drömma om. Så himla skoj, säger Anna.
Bidrottningen har fått en turkosfärgad liten prick på sin rygg så att Anna ska få lättare att hitta igen henne i myllret av bin.
När hon har identifierats fångas hon in i en liten genomskinlig plastburk.
– Hon är ju en unik och mycket viktig individ i ett bisamhälle. Och hon kan ju inte flyga. För att försäkra sig om att hon inte kommer bort är det bra att göra så här så man vet var hon finns under tiden man hanterar ramarna, förklarar Nils.
När arbetet i kupan är över släpps också drottningen fri. Snabbt har hon krupit in i kupans innersta. Sedan sätts en slags galler ovanpå så att drottningen inte ska kunna krypa upp i den så kallade skattlådan.
– Det finns så mycket att lära sig. Det är bland annat det som gör det här så intressant, säger Anna.
Nils Hansson har lärt sig själv men Annas råd till den som är i färd med att börja är att försöka hitta en mentor.
– Kursen var också jättebra för att lägga grunden men sedan är det ju också så mycket praktiskt som man måste lösa och då har det känts tryggt att ha någon som visar, tipsar och kommer med råd och tänkbara lösningar, säger hon.
När de till sist återställer hela den nya kupan kan de båda slå fast att bina ser ut att trivas i Lassbyn.
– Det här är en jättebra kupa nu. Så här mycket i en avläggare är sensationellt bra, säger Nils.
Anna skiner ikapp med sommarsolen.  
– Ja. Är det inte fantastiskt, säger hon med ett stort leende