Gunnar Flodström var med och startade Motorentusiasterna i Norr för fem år sedan och sitter i styrelsen. Idag har klubben cirka 240 medlemmar.
Det här är den andra stora utställningen som klubben arrangerar. Det var tre år sedan. Arrangören vill spegla fordon av olika slag från 1920-talet och det som har med hobbyn att göra.
– Jänkare är ingen folkbil. Det var inte den folk köpte, utan det är volvobilar. Men det började med F-Forden, som tillverkades i över 15 miljoner exemplar, säger Gunnar Flodström.
Däremot är jänkare snygga och roliga att titta på. Därför är de med på utställningen, som lockar ett par tusen besökare.
Gunnar Flodström förklarar att de började arbeta med utställning redan i oktober förra året. De kontaktar bilägare, för det är inte en utställning som vem som helst får ställa ut på.
– De är utvalda som får komma för vi vill ha det här utbudet, så att det inte blir ensidigt.
Vad är kriteriet för att få vara med?– Att ha ett fordon som speglar utvecklingen genom tiderna och som är välrenoverat. Det är ett färdigt objekt, säger Gunnar Flodström.
På utställningen fanns dock tre T-Fordar i olika stadier av en renoveringsprocess. De illustrerade vilket omfattande arbete som görs på historiska fordon.
Lars Livbom som ställde ut ett fynd i delar och en halvfärdig T-Ford berättade att de vill förnya sig på varje utställning.
– Här är syftet att åskådliggöra olika stadier av en renovering från skogsvrak till färdig bil och arbetet som är där emellan.
De rostiga delarna har han hittat i skogen utanför Boden.
– Ibland får man tag i dem genom hörsägen, ibland råkar man själv på dem. Vi plockar hem grejerna och försöker bygga en bil av det. Det kanske inte finns tillräckligt med delar. Då får man försöka byta med varandra eller hitta i tidningar.
Hans intresse för bilar har han haft sedan barnsben då han kunde bilmodeller av alla sorter. Han har hållit på med bilar sedan 17-årsåldern. Det är skapandet som har fångat honom.
– Att hitta och göra något av det, att se möjligheterna istället för svårigheterna, säger Lars Livbom.
Det tar många år att renovera en bil.
– Det svåra är inte att plocka ihop dem, utan det är att hitta delarna. Man får tag i dem via kontakter och nu finns ju internet och ebay. Många av de gamla delarna får man tag i Amerika för det finns inte så mycket kvar här i Sverige.
Men, tillägger han, den halvfärdiga bil han ställer ut är helt svensk.
– Det här är en bil som gått utanför Boden. Vissa delar har jag hittat på andra ställen. Jag har fått komplettera och köpa till någon bit.
Får man inte tag i originaldelar så finns de att köpa.
– Det finns på katalog i USA.
Är det T-Ford som du är intresserad av?– Det är där jag lagt ned min tid. Det är en utmaning att få ihop dem. Sedan är det så att när man väl plöjt upp kontaktnäten så hittar man grejerna. Man vet var de finns och hur man ska få ihop dem.
Han har två färdigrenoverade plus de två på utställningen. Den tredje T-Forden som ställdes ut är färdig och ägs av Claes Rocklin.
– Det är en renovering som Claes gjorde för många år sedan. Han har säkert kört med den i 20, 30 år. Nu är den lite sliten idag, men den är fullt användbar. Den fungerar bra. Han kör lite bröllop med den. Det är en T-Ford från 22, säger Lars Livbom
Han berättar att T-Forden tillverkades mellan 1908 till och med 1927.
– De första bilarna var ganska dyra. Då kostade de 8 000-9 000 i svenska kronor. Den serieproducerades fram till 1927.
Den sista modellen som tillverkades av T-Forden fick stålekrar. Dessförinnan användes träekrar.
Lars Livbom säger att när man är klar med en renovering så söker man ett nytt projekt.
– Det är ett intresse.
Alla besökare får rösta på en bil som de tycker om. Sedan utses en vinnare samt tvåan och trean.
Under lördagen var det även modevisning. En jury utsåg ettan, tvåan och trean.
På bilrally för veteranbilar händer de att de även har Concours de charme. Det hade de inte på utställningen, men en annorlunda modeshow där man inte enbart klädde ut sig i tidstypiska kläder, utan även satte in bilens födelseår i ett sammanhang där man spelade tidstypisk musik och berättade lite kort vad som hände i Sverige och världen. Arrangören hade också skapat olika teman kring mannekängerna.
Det var Maud Jonsson Vuortio som kom på idén.
– Jag tycker att man måste visa att det här är en hobby som innehåller så mycket mer.