Ett projekt om vänorterna Boden och Apatity har resulterat i boken ”Förändring”. Ryska journalister står tillsammans med fotografen och journalisten Simon Eliasson för innehållet.
Simon Eliasson, som är uppvuxen i Boden och numera bor i Luleå, har gjort delen om Boden.
– En poäng med boken är att visa att Ryssland inte är så långt bort som man kanske tror, i själva verket bara en bussresa bort, närmare än Stockholm. Vi vill också visa att vi har ganska lika förutsättningar, två småstäder långt norrut som slåss mot samma problem i mångt och mycket.
De vill även lyfta fram vänortssamarbetet mellan de två städerna, som startade 1992 men som nu legat nere i många år.
– Projektet med sommarbarn som kom till Boden från ryska barnhem över somrarna engagerade många på gräsrotsnivå. Vår familj hade sommarbarn hemma när jag växte upp, jag tror att det var ett viktigt sätt att förankra vänortstanken hos vanliga bodensare.
Men tiderna förändras, och för omkring tio år sedan stoppades sommarbarnsprojektet.
– 1990-talets Ryssland var allt möjligt, det var öppet och alla skulle vara vänner. Nu ligger det mesta nere. Någon på Bodens kommun sa att i år ska vi skicka ett julkort, det var väl allt. Men vi ser ett hopp någonstans om att kanske få igång det igen.
Utställningen som har vernissage under lördagen, visar främst Simon Eliassons Bodenbilder, men också ett collage med foton från Apatity.
– Jag har träffat bodensare i olika skeden i livet och i olika positioner, för att försöka skildra något slags vardag. Ett nedslag i Boden, helt enkelt. Det är allt från en ensamstående pappa till en stor familj med många barn, till en syrisk läkare, kommunalrådet, och en tre dagar gammal bebis.
De får berättar om sina liv, vad som händer och vad som är viktigt för dem. Boken är uppdelad i olika kategorier. I varje kapitel får läsaren möta en person från Boden och en från Apatity. Och deras berättelser har mycket gemensamt.
– Problem som man känner igen här från norra Sverige dyker även upp där i Ryssland, på olika sätt.
Han tar som exempel en stor sjukhusbyggnad i centrala Apatity som numera står tom.
– Det är en uppenbar parallell till Boden. Där fanns ett stort sjukhus som stängdes, och nu får de åka tre mil till ett annat.
Även temat inflyttning och utflyttning går igen i berättelserna.
– Jag har träffat ett par nya bodensare som är kurder, en från Syrien och en från Irak. Ryssarna har kanske inte invandring på det sättet, men de har träffat en ukrainare som flytt från kriget i Donetsk. Det är intressant att höra att de har lite samma upplevelse, och att de har funnit sin plats. Även om det kanske inte är det man tror när man lämnar Syrien, att man ska hamna i Boden eller i Apatity.
Vissa kulturskillnader kan ändå anas i samtalen:
– Jag har till exempel träffat en kvinnlig präst som jobbar mycket med hbtq-frågor, och det är inte riktigt aktuellt i Ryssland. Den präst som de träffade i Apatity pratar inte mycket om sånt, han pratar snarare om kristna helgon och är kanske lite mer konservativ. Så det är klart att det finns skillnader.
Det som varit viktigast för Simon Eliasson att få fram i bilderna från Boden är att visa vad som faktiskt pågår.
– Det är lätt att glömma att även om det är en mellanstor stad i Norrbottens inland så händer det väldigt mycket här. Det finns så många intressanta berättelser som kanske inte alltid får plats. Det är viktigt att lyfta dem, om ett folk som kämpar på med sitt.
Han betonar också vikten av det praktiska samarbetet med de ryska kollegorna.
– Det är ett enormt bra sätt att fördjupa relationerna och faktiskt lära sig något om varandras kultur på djupet.
Boken ges ut av Barents press i samarbete med förläggaren Peo Rask. Utställningen pågår till den 2 februari.