Under fjolåret ökade antalet anmälda bedrägerier i Sverige genom social manipulation, så kallade vishingbedrägerier, med 36 procent. I Norrbotten var den siffran 43,2 procent, från 192 stycken till 275.
Då handlar det om personer som är äldre än 65 år.
John Lindström, som arbetar på avdelningen kriminell ekonomi, tror att orsaken till att norra delen av landet sticker ut är den lite äldre befolkningen.
– Men annars är ju inte brottsligheten geografiskt bunden på det sättet. Det man generellt kan säga det är att när det gäller den här brottsligheten så ser den likadan ut i hela landet, säger John Lindström.
Ett program i Svt:s Uppdrag granskning förra veckan framkom det med tydlighet hur bedrägeriligor arbetar, där offren företrädesvis är äldre personer.
I det fallet rörde det sig om ett antal män med bas i spanska Marbella.
På tisdagen blixtinkallade regeringen till sig bankcheferna med anledning av denna brottslighet, vilket Tidningarnas telegrambyrå, TT, rapporterade om.
– Man är extremt organiserad och man är väldigt, väldigt duktig – och så låter dom otroligt trovärdiga. Och varför lurar man äldre? Jo, för att dom generellt är mer godtrogna. Man har ett förtroende till samhället på ett annat sätt än vad yngre kanske har, och då är det lättare att lura dem. Dom kanske inte heller har samma tekniska kompetens, säger John Lindström.
Genom att justera modus blir det många gånger svårt att exakt säga hur förövarna går till väga, förklarar polismannen. Det sker förändringar, hela tiden.
Men huvudregeln är fortfarande den samma som tidigare: Logga aldrig in med ditt bankid på uppmaning av någon annan.
– Bankerna ringer aldrig och ber dig att logga in. Och det man ska tänka på om någon ringer och utger sig för att vara från banken: dels ska man vara skeptisk. Sedan ska man förklara att man ringer tillbaka, och då på ett nummer som du själv har tagit reda på.
Den här brottsligheten är en stor utmaning för polisen i dag och ett intensivt arbete pågår, förklarar John Lindström. I dag klaras runt 35 av dessa bedrägerier upp hela vägen till "målvakterna" som ställt upp med sina bankkonton.
Men jakten på organisatörerna sker många gånger utan framgång.
– Man kan i princip alltid följa pengarna. Vi ser i princip alltid vad som har hänt och var pengarna har gått. Problemet som ofta kan uppstå är att pengarna ibland försvinner utomlands eller tas ut i en bankomat. Vi lyckas inte alltid stoppa pengarna, säger John Lindström.
Är det på den tekniska sidan som ni jobbar med och som ni måste bli bättre på?
– Jo, men även vad gäller förmågan. Vi måste se en förändring och polisen måste bli bättre.
Vad tycker du om de här brotten, rent mänskligt?
– Det är många brott som är fruktansvärda på många sätt. Men här har vi äldre personer som i mångt och mycket är lite skyddslösa. Man har generellt ett stort förtroende för människor, man tror gott dem. Det är personer som kanske har sparat ihop sina livs besparingar – och så blir man lurad. Det är klart att det känns lite extra i själen och det motiverar oss lite extra.
En utmaning för att komma åt problemet ligger i informationsbiten, menar John Lindström. Det finns exempel där personer som blivit utsatta någon vecka innan har lyssnat på en föreläsning av poliser i ämnet.
– Man behöver höra det flera gånger, från olika ställen.