"Förbannade bromsar"

Kvarglömda renar på stranden och hackspettar som fällde flaggstången. Men värst är de stora bromsarna. Djurlivet på Bastaskäret är rikt.

LUGN. Efter aktiva yrkesliv är lugnet på Bastaskäret välkommet för Alf Åström och Inger Wallin.

LUGN. Efter aktiva yrkesliv är lugnet på Bastaskäret välkommet för Alf Åström och Inger Wallin.

Foto: Pär Bäckström

BASTASKÄRET2014-07-22 11:00

Åkeriägaren Alf Åström går upp från stranden och tittar på termometern som ligger på altanen. Den visar på 42 grader. Och inte en bris. Bakom ryggen har han en gul flugsmälla. För med värmen kom objudna gäster. Bromsarna.

Och djurlivet i skärgårdsidyllen är rikt. Tidigare har det bedrivits jordbruk på ön och den har använts för sommarbete.

– Vi är tillbaka till det här med kalvar. Men nu är det renar, säger i Inger Wallin.

Sju renar med kalvar har blivit kvarglömda på ön långt i ut i skärgården efter vinterns drama där 1 000 renar blev strandsatta och Sjöfartsverket fick stoppa trafiken i farleden för att de skulle ta sig till fastlandet. Och inte nog med det. För ett antal år sedan lyckade hackspettarna fälla flaggstången efter att ha bearbetat den en längre tid.

Bastaskäret har varit Storbrändöbornas fiskeläge sedan början av 1800-talet och fortfarande bedrivs fiske från ön. På en udde ligger en ekbåt som förliste 1923. Hela besättningen räddades efter en hjälteinsats av lotsarna på Rödkallen.

Under många år har de arrenderat stugan av Brändöborna. Den har ursprungligen tillhört fiskaren Erik Ökvist

Vattnet är lågt. Inger Wallin och Alf Åström har varit och plockat sten hela förmiddagen längs bryggan så att båten kan lägga till. Annars måste de använda den större hamnen längre bort. Mat finns för en månad

– Vi stannar här tills vädret blir dåligt, säger Inger Wallin.

Alf går in i stugan där det är något svalare. På en bänk står Erik Öqvist själv i staty.

– Här har man armlängds avstånd till allting, säger Inger Wallin.

Det händer att ön får långväga besökare. Inger Wallin har tidigare arbetat med utbilda kvinnliga företagsledare i utvecklingsländer och rest mycket. Nu kommer det folk i retur till Bastaskäret via turbåten till närbelägna Kluntarna.

– Ni vill jag bara vara här. Det man har fått är förståelse för hur bra vi har det, vidgade vyer och förståelse för världen. Och att det egentligen är rätt lika överallt, säger Inger Wallin.

– Jag pratade nyligen med vänner från Nya Zeeland och de var förvånade över likheterna, som att telefonförsäljarna alltid ringer när man sätter sig för att äta middag. Vi har en global utveckling i det mesta.

Vi går ut för att spana efter renarna igen. Man ser klövspåren på stranden och hör hur de rör sig inne i skogen. Frågan är när de får komma till fjälls igen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om