– Det är mycket planeringsgrejer till SM-finalen där allt ska funka. Det finns en glädje hos mig att vi lyckats ta oss hit. Det har varit speciellt de två senaste åren att få jobba med ett fantastiskt lag och sitta i omklädningsrummet tillsammans.
Hur ser en matchdag ut för dig?– Det är förberedelser för att allt ska fungera som att prata med spelare. Att peppa upp dem, tejpa grejer och se till att allt är i ordning för att spelarna ska prestera. Jag är vid hallen klockan sju på morgonen och hinner göra det mesta innan spelarna kommer till träningen vid halv tio. Jag ska även fixa grejer till motståndarlaget.
Hur ser en dag utan match eller träning ut?– Har vi haft match innan är det mycket att plocka bort. Annars brukar jag ta en lång promenad med en arbetskamrat vid klockan åtta. Under dagen blir det mest att koppla av och kolla vad som ska hända nästa dag om vi har en bortamatch och allt ska packas.
Vet du hur många dagar om året du inte är till hallen?– (Skratt) Det är en bra fråga och skulle du fråga min fru säger hon att jag aldrig är hemma. Jag har jobbat så många år och jag känner mig inte sliten för jag brukar säga att jag har Sveriges roligaste jobb.
Hur blev du team manager för BC Luleå?– Jag började här 1993 när Robert Åkerström var team manager och Plannja spelade mycket utomlands. Jag åkte med som lagledare och det ska alltid finnas med en representant för klubben. Sedan gjorde jag mer och mer till att Robert slutade innan jag blev team manager. Så jag fick lära mig ordning och reda av en bra person.
Hur var det att missa en match 2011?– Jo, det var min son som kom på han skulle att gifta sig i Göteborg. Jag åkte dit för hans bröllop och den matchen missade jag. Jag tror jag missat en match till. På bröllopet ringde det i min mobil och de kunde inte hitta grejerna. Det var lite pinsamt att sitta där och inte kunna svara.
Hur hamnade du i Sverige?– Jag kom som politisk flykting 1973 från Chile. Först till Göteborg men jag blev placerad i Alvesta på en flyktingförläggning. Sedan var jag på en folkhögskola i Eslöv där vi skulle lära oss språket. Jag blev less och började på en fabrik i Lund men 1975 började jag jobba i Stockholm på Sveriges geologiska undersökning. Sedan skulle all personal flyttas till Uppsala eller Luleå. Ingen ville till Luleå men det var bra förmåner och min fru fick jobb. Allt var ordnat med lägenhet och vi kände oss trygga efter att ha besökt staden. Så vi har bott i Porsön sedan 1978.
Hur hade ditt liv sett ut om du varit kvar i Chile?– Jag har inte funderat så mycket tillbaka men när jag åkte var det svårt att vara borta från familjen och släkten. Hur livet hade varit är svårt att säga. Kanske har jag haft det så bra här att jag inte tänkt på det. Jag har inte varit till Chile så ofta och är inte så förtjust i att sitta på ett flyg en hel dag. Så senaste gången var för 15-20 år sedan. Fast jag har pratat med min fru om att göra en resa dit men när det är sommar i Chile är det full basketsäsong.
Du är 75 år gammal. Lockar det dig att bli pensionär?– Jag är pensionär (skratt). Det hade nog blivit en stor förändring om jag sitter hemma, bläddrar bland tv-kanalerna och dricker kaffe. Jag vet inte om jag skulle ha ett lika roligt liv som jag har nu. Min fru och familj ger mig mycket stöd så jag kan genomföra detta jobb. Så länge jag orkar och är frisk i huvudet fortsätter jag. Vi har en välfungerande klubb så allt underlättar för mig.
Finns det någon Eddie junior som kan ersätta dig?– Det finns många kandidater och många frågar när jag tänker sluta. Det här är nästan ett 24-timmarsjobb och man går inte från träningen för att koppla av. Någon kan bli sjuk eller så har vi någon utländsk spelare att ta hand om. Då måste man vara på plats. Det blir svårt för den som kommer efter mig och acceptera att man måste vara en serviceman och inte bara en team manager.
Vad händer när du slutar?– Så långt har jag inte tänkt och så länge Lars Mosesson orkar jobba ska jag hänga med. Kanske kommer jag förbi och tittar på träningarna. Sedan när det är match hoppas jag få ett bord med mitt namn i restaurangen där jag kan äta, dricka vin och titta på basket (skratt). Ett helt bord där jag kan sitta med mina kompisar och titta.