Nu så står äntligen Luleå Kommuns senaste flaggskepp inom äldreomsorgen helt färdigt. Bergvikens vård- och omsorgsboende. De åtta nya avdelningar fylls med människor som behöver en trygg plats och bra omvårdnad från oss undersköterskor och vårdbiträden. Vi var 85 undersköterskor som öppnade etapp ett för snart fyra år sedan, och det är nästan lika många som nu öppnar upp etapp två. Vi är en stor arbetsplats om man också räknar in att Luleå Kommuns sjuksköterskor utgår från Bergviken. Här finns dessutom måltidsbiträden som arbetar i köket och personal som arbetar i tvätten. Det är nya fina lokaler, smarta planlösningar och en härlig gemenskap. Men just nu känner vi oss väldigt svikna av vår arbetsgivare och allt är inte så bra som det ser ut.
Nu när vi går från att vara en arbetsplats för ungefär 100 anställda till att vara omkring 200 anställda så tycker inte längre Luleå Kommun att vi har rätt till ett eget skåp i omklädningsrummet. Där vi kan ha en handduk, ett ombyte kläder och ett extra par skor ifall någon till exempel kräks på oss.
Vår arbetsgivare anser att vi ska dela skåp, två och två. Skåp som i bästa fall rymmer en normalstor vinterjacka och en ryggsäck. Nu har Luleå Kommun bestämt att där ska det rymmas två. Det ska inte vara ett problem om jag är allergisk och den jag delar med har husdjur. Eller om jag har astma medans den andra röker. Vi ska ju vara flexibla.
I vårat personalrum finns plats för ungefär sju personer att sitta ner i en mjuk fåtölj och lägga upp fötterna på rasten. Men vi är över 60 personer som kommer ha rast. Luleå Kommun menar att det finns pinnstolar så det räcker åt alla, för inte ska vi väl ändå sova på rasten?! Vill vi vila öron och ögon så sitter vi i förråd och kontor, i fåtöljer som någon vänlig medmänniska skänkt oss när de själva inte längre behöver den. Vi har löst det för vi ska ju som sagt vara flexibla.
Det är inte meningen att man ska köra bil till jobbet och tur är väl det för det finns inte parkeringsplatser så det räcker åt alla besökare och personalen. Och om man lämnar sin cykel vid cykelstället så händer det ofta att både lysen och reflexer blivit stulna.
Men vi ler snällt som vi är tillsagda att göra och kämpar på med schemasystemet som kallas integrerad dag och natt. Det innebär att vi på 4 veckor ska få in 3 nätter i ett dagtidschema. Det är många som har kastat in handduken, men vi har inte klagat.
Vi har fått veta att vi har själva valt det när vi tackade ja till jobbet. Det finns ingen morot heller, för vi har varken mer betalt eller mer ledigt än någon som arbetar antingen dagtid eller natt.
Men vi känner oss inte längre särskilt flexibla. Och leendet har börjat kännas ganska så ansträngt.
Droppen var att vi nu inte ens är värda ett eget skåp i omklädningsrummet.