Den korta texten i NSD den 8 juli 2017 börjar så här:
"En tom båt hade setts i Kaitumälven. Efter sökinsats fann polisen en kropp i vattnet".
– Efter att larmet gick om att en båt var fast mitt i älven tog det bara sex timmar innan de hittade Hannu. Vi är mycket tacksamma för det. Vi fick beskedet av den finska polisen, säger Sami Yli-Karjanmaa, yngre broder.
De anhöriga behöver inte spekulera i vad som inträffat innan drunkningen. Händelserna framgår av de filmer som hittats i hans kamera.
LÄS MER:Man hittad död i Kaitumälven
* * *
Hannu Yli-Karjanmaa föddes i Träskända, nära Helsingfors, 1961. Familjen flyttade till Laihela och Seinäjoki men efter att han flyttade hemifrån i början av 1980-talet bodde han nästan hela sitt liv i Helsingfors.
– Han var naturintresserad redan som barn och började tidigt övernatta i naturen. Som 15-åring fick han sin första kamera, berättar Sami Yli-Karjanmaa.
Hannu var snickare till yrket och sambo med Irene Mutanen.
– I slutet av 1980-talet började Hannus intresse för att åka båt och att fiska ta fart, berättar hon.
* * *
Pekka Mäkinen lärde känna Hannu Yli-Karjanmaa 1982, när de båda jobbade som fotografer på tidningen Pohjalainen i Vasa.
Senare möttes de igen i Kuopio, där Hannu studerade. Mäkinen arbetade som lärare och frilansfotograf.
– Hannu kunde mycket om naturen och fåglar. Jag lärde honom att fiska och tog med honom till Lappland.
Men snart visste han mer än mig och jag hade inte modet att följa med på båtturerna. Han sade själv att forsarna var kraftiga och farliga, och en gång sade han att "det kan vara sista gången vi ses". Han besökte mig alltid i samband med sina resor norrut. Även vid den sista resan. När hans sambo ringde mig visste jag att han var död, säger Pekka Mäkinen.
* * *
I början av 2000-talet började Hannu Yli-Karjanmaa filma sina resor till norra Sverige. Några år senare hade filmandet blivit mer avancerat och systematiskt. Hannu använde sig av flera kameror samtidigt.
– Han studerade både hur han skulle filma men också hur han skulle klippa genom att läsa böcker och titta på videokurser på nätet. Och han använde mycket tid för förberedelser, exempelvis att studera och plasta in kartor, berättar Irene Mutanen.
2007 startade han sin kanal på Youtube, där han publicerade filmer från sina expeditioner. Han hade flera favoritvatten i Finland. Bland annat Vätsäri. Men allra mest tyckte han Kaitumälven, Lainioälven och området kring Akkajaure i Stora Lule älvs källflöde.
SE:"A mountainriver in Sweden"
– Med båten åkte han från Ritsem och tog sig till exempel till Upmas och Sårkåjokk. Han tyckte att vattnen och fisket var det bästa i världen. Och att området var stort och öde och även att det fanns en hel del djur, som räv och älg, som han tyckte om och respekterade, säger Pekka Mäkinen.
* * *
Med sin smidigt byggda, motorförsedda gummibåt tog han sig upp genom kraftiga forsar till mycket svårtillgängliga områden i Norrbottens vildmark.
– Båtmodellen valde han därför att den inte tog mycket utrymme när den var packad i bilen och inte gick sönder om man körde på en sten, säger Pekka Mäkinen.
Andra fördelar med båten var att den med sin form gick bra i forsar och, framför allt, var lätt att bära när forsen var för svår att forcera.
På filmerna styr finländaren båten med skicklighet och mod. Men han hade respekt för älven och på flera filmer erkänner han sig besegrad och väljer att bära båten.
– Vanligen ville han undvika risker i situationer där han var osäker, säger Sami Yli-Karjanmaa.
SE: "Sometimes the river is too strong"
Hannu Yli-Karjanmaa tältade, eldade, lagade mat, fiskade, riggade åtelkameror, skildrade möten med djur, lagade motorn med superlim och silvertejp, gjorde kortare turer med en uppblåsbar kajak och hela tiden berättade han för tittaren om sina tankar. Hur han valde lägerplats. Varför han valde en viss väg i forsen. Han gav råd och talade om sin utrustning.
Filmerna textade han på engelska. Kommentarer och filmvisningar strömmade in. Hannus publiceringar väckte beundran, inspiration och intresse över hela världen.
– Responsen betydde mycket för honom men det var ingenting som han förhävde sig av. Han tog det lugnt, som vid andra tillfällen när han fick uppmärksamhet. Jag tror dock att det kändes bra för honom att skapa kontakter världen över, säger Irene Mutanen.
* * *
I början av 2000-talet lärde Idivuomabon Oddmund Larsen känna Hannu Yli-Karjanmaa.
– Han hjälpte mig att nå min båt när det var översvämning i Lainioälven. Sedan fick han övernatta i vår gäststuga, och vi bjöd på mat och bastu. Vi fick bra kontakt och Hannu kom alltid förbi och hälsade på när han var på sina resor. Det var sorgligt att han dog, säger Larsen.
* * *
Under 2017 gjorde finländaren två resor till Kaitumälven med sin båt. Den första i mitten av juni, den andra ett par veckor senare
Det skulle bli den sista färden. Hannu Yli-Karjanmaa drunknade den 2 juli. Han miste båten, där han hade all sin utrustning utom en kamera. Båten fastnade i älven, något som fick ödesdigra konsekvenser.
– Han tog beslutet att försöka få tag på båten. Fem dagar senare larmades fjällräddningen sedan någon sett båten i älven utan förare, säger Sami Yli-Karjanmaa.
Efter dödsbudet blev det han och Pekka Mäkinen som åkte till Kiruna och hämtade Hannus bil och hans utrustning.
– En mycket, mycket sorglig resa, säger Sami Yli-Karjanmaa.
Begravningen ägde rum den 28 juli 2017. Familjen bestämde sig för att hålla Hannus minne vid liv. Kanalen på Youtube döptes om till "In memory of HannuYK". Med hjälp av den film som fanns på Hannus kameror lade familjen ut en video på Hannus sista morgon i livet. Det skedde i augusti i fjol.
Men det finns mer material.
– Jag håller på att klippa två filmer av hans båda sista resor. De ska visa vad han upplevde då. Jag försöker följa hans stil. Det blir så klart inte lika bra som om han gjort det själv. Men när jag tittar på materialet kan jag många gånger se hur han hade tänkt sig att scenen skulle klippas. Han planerade så väl vad han skulle filma, säger Sami Yli-Karjanmaa.
* * *
Hannu Yli-Karjanmaas filmer har i dag nått över över 550 000 visningar på Youtube. De mest populära filmerna har visats mellan 30 000–50 000 gånger, vilket är i paritet med de mest populära kanalerna inom friluftsgenren i Norden.
Kanalen har fortfarande 1200 prenumeranter.
– Filmerna var viktiga för Hannu. Han använde mycket tid och energi på att göra dem, och de är bra gjorda. De betydde också mycket för andra människor. Därför var det viktigt för oss att filmerna skulle finnas kvar, säger Sami Yli-Karjanmaa.