På fredag eftermiddag hölls de inledande förhören med mannen, som greps efter torsdagens dåd i utkanten av Arvidsjaur.
Hittills har 37-åringen, som alltså kommer från Belgien, erkänt att han gick till attack mot den avlidne 81-åringen men han har inga tydliga minnesbilder av händelsen.
Nu börjar belgarens bakgrund att utkristallisera sig. För tre år sedan köpte mannen ett hus i en by norr om Arvidsjaur, där han har tillbringat somrarna och lärt känna flera i trakten.
Närmaste grannfamiljen hade 37-åringen på besök vid ett flertal tillfällen.
- Han var här så sent som i onsdags kväll, säger den 15-åriga grannflickan till NSD.
"Känt obehag"
Hon beskriver honom som trevlig, hjälpsam men också speciell.
- Han var väldigt intresserad av naturen, hemslöjd och samekultur, pappa och min bror umgicks mycket med honom. Men jag har alltid känt obehag.
Enligt grannflickan pratade mannen på engelska och kunde bara enstaka svenska ord. Hon berättar om en sommardag när 37-åringen hjälpte familjen med skogsarbete.
- Han är stark som en björn, trots att han är så smal och spinkig. Jag minns hur han tog flera träd över axeln och bar dem åt oss.
Jobb i Luleå
37-åringen är en hängiven miljövän.
- Han hade länge varit med i en grupp i Belgien som kämpade för att bevara jorden och Moder Natur.
Mannen saknade bil, hade inte tillgång till vatten i det kallställda huset där han levde i perioder även hösten 2012.
- Han följde ofta med i skolbussen in till Arvidsjaur. Han hade jobb i Luleå också, har hjälpt till att sätta upp tält och scener vid olika arrangemang i Norrbotten, säger 15-åriga flickan.
Färgade tuppkammen grön
Samtidigt fanns narkotikamissbruk och psykiska besvär med i bilden.
Och i fjol somras hade belgaren plötsligt rakat håret i en mohikanfrisyr - med den samiska flaggan tatuerad på ena sidan och en haschplanta på den andra.
- Det bara en dryg vecka sedan han färgade tuppkammen grön, säger grannflickan.
Har han varit våldsam tidigare?
- Nej, han har aldrig visat några tecken på aggressivitet. Vi vet bara att han har legat på psyket i Belgien i nio månader och även tre månader i Finland.
Hur går tankarna i dag?
- Det är sjukt, helt overkligt. Jag tänker på min lillebror som har varit så mycket ensam med honom, säger grannflickan i byn norr om Arvidsjaur.