Frågan om vem som ska ha rätt att nyttja mark och vatten dominerar även årets valrörelse.
– Den kommer att vara fortsatt aktuell. Inför valet hör man partier säga att man ska arbeta för en lösning för hela det samiska folket, men följer man samepolitiken så ser man att inte alla jobbar för det, säger Marie Persson Njajta.
En översyn av rennäringslagen som omfattar alla samer är oerhört viktig, menar hon.
– Vi måste ha en reformering så att alla samer kan nyttja sina rättigheter. I dagsläget lever många i sina traditionella områden även om man är utanför samebyn, men har fått hitta andra lösningar, till exempel att jaga och fiska på upplåtelse från staten. Det tycker vi är fel, vi vill att man ska kunna göra det med hjälp av sin samiska rätt.
Partiet anser att det ska finnas en rätt till medlemskap i samebyarna och en hållbar förvaltning. Marie Persson Njajta tror dock inte att samer kommer att släppas in godvilligt i tillräcklig utsträckning, trots vissa utfästelser.
– Det fungerar olika i olika områden. Bland annat ser vi en skillnad mellan Norrbotten och Västerbotten. Att lägga ansvaret på samebyarna att inkludera andra samer fungerar till exempel inte i Västerbotten. Rättsfrågan för alla samer måste lösas. Där kan vi inte vänta längre.
Utan rätten till mark och vatten riskerar samisk kultur att gå under, menar hon.
– Som same måste man leva i sina marker för att kunna föra kulturarv och livsföring vidare till sina barn, utan diskriminering och kamp som det är i dag.
Starkare skydd mot exploatering och fragmentering av mark är också en huvudfråga. Där finns också en koppling till hälsofrågan.
– Det påverkar samers hälsa oavsett om det blir exploatering eller inte. Bit för bit blir det ett hårt tryck för alla samer som försöker leva i sina marker. Många har inte möjlighet att yttra sig, om man inte är medlem i en sameby eller markägare i precis det området räknas man inte som sakägare.
Språkfrågan har också en framskjuten plats. Partiet vill se en långsiktig statlig satsning på 100 miljoner kronor per år under en period på 10–15 år. Bland annat måste bristen på samiska språklärare åtgärdas.
– Det måste finnas utbildningsvägar för barnen för att språket ska återtas. På samma sätt ska det finnas en rätt till vård och omsorg på sitt språk, men det fungerar inte heller. Det finns en mängd insatser att göra, säger Marie Persson Njajta.