Det handlar till stor del om att göra meäkielin mer synlig i samhället och att höja dess status. Eva Kvist utanför Pajala är ansvarig för projektet Rajaton-Gränslös som drivs av Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, förkortat STR-T.
– Det är helt fantastiskt att se vilka positiva vindar och vilka viljor som är i omlopp just nu. Det händer enormt mycket och allt fler har ett sug efter att tala, läsa, skriva och göra sig hörd på meänkielin, berättar Eva Kvist. –
Tanken att synliggöra meänkielin mer i samhället än sedan starten 2019. Projektet är nu inne i omgång två där skyltar sätts upp i projektområdet som är Pajala, Övertorneå och delar av Kiruna och Haparanda.
– Vi har 48 skyltar som ska upp. Skyltarna kan sättas upp hos exempelvis organisationer, föreningar, företag och på ställen där de syns, i affärer till exempel.
För jaktlaget i Vittangi har skylten i deras stuga vid älgskyttebanan blivit ett lyft. På den står det: ”Kyllä hirvenpyynti oon hyvä, sillon ko saapi. Mutta muuten se ei ole paljon misthää kotosin” det vill säga: ”Nog är älgjakten bra, när man får älg. Men annars är det inget värd”.
Håkan Lundström, jägare där, säger så här:
– Den största delen av vår jägarkår pratar meänkieli, så visst är det viktigt att språket får utrymme och också syns, inte bara hörs.
Ordförande Lage Woutilainen fortsätter:
– På så vis blir språket inte bortglömt.
Coop i Pajala har sedan ett par veckor skyltar vid entrén med orden: ”No hei, hauska nähä sinuaki”, ”Nå hej, kul och se dig också”. Totalt blir det runt 12 skyltar i vardera kommun, fler om företaget/föreningarna bekostar extraskyltar själva. Syftet med skyltarna är just att synliggöra meänkieli i skrift som ett sätt att höja statusen för språket.
– För företagaren kan det skapa en mer ”hemtam” miljö för kunder från trakten och mer ”exotisk” miljö för kunder utifrån. Skyltarna sätter utan tvekan en mer lokal prägel på miljön, säger Eva Kvist.
Det är Landsbygdsprogrammet 2014-2020 och Tornedalen 2020 som finansierar projektet som inte bara handlar om skyltar, utan kan vara affischer, banderoller och dekaler med.
En annan del handlar om att skapa intresse för traditionell kunskap. Projektet har arrangerat två workshops: Tornedalsk folkmusik och dragspel samt Tornedalsk allmogemålning med både digitala och fysiska medverkade. Två workshops återstår och den näst kommande har temat ”Tornedalsk timring”.
– Vi har inte kunnat sätta upp något datum för den än på grund av pandemin, berättar Kvist.
Projektets tredje mål är att skapa nätverk för ett långsiktigt lärande. Där har det startats upp så kallade språkbad där människor möts för att få tala sitt hemspråk, språkkompisar, snapchat på meänkieli, körnätverk, musiknätverk, ett nätverk som samlar språkbärare som kan stärka språkanvändningen i samhället och lotsa vidare personer, skolor, kommuner med flera vidare när de söker exempelvis språkliga aktiviteter.
– Via snapchat har vi sett att vi fått in många unga i projektet. Det är så roligt se dem finna språket. Meänkielisnapen öppnar upp för framförallt skriftlig, men även muntlig, kommunikation utan språkpoliser och skolbänkskänsla. Fokus ligger på användandet, inte grammatisk korrekthet. Det gör att man vågar skriva ned det så som man tycker det låter så förstår den andre vad man menar, säger Eva Kvist.