Den tiden har varit lång. Redan 1970 kom hon till Norrbottensteatern. Första rollen gjorde hon i ”Möss och människor” och under nästan ett halvt sekel blev det sedan fler roller än hon håller reda på.
– Jag har älskat att spela i länet, se publiken och känna att dom är med, säger hon.
En stor succé blev ”En kvinna”, som hon gjorde 140 föreställningar av på 80-talet.
– Jag älskar att står ensam på scenen. Många är glada om de får göra en sån ensamföreställning. Jag har fått göra sex!
Rosad blev hon också för rollen i premiärpjäsen i nya teaterhuset 1986, ”En uppstoppad hund” av Staffan Göthe. Han och Staffan Westerberg har varit några av hennes käraste kolleger.
– Tänk vad roligt det har varit med de två! Som båda heter Staffan och är från Luleå. Så olika, men så underbara båda två.
Kärlek känner hon också till den publik hon mött under åren på teaterscener i Luleå och Norrbotten, en publik som älskat henne tillbaka.
– Det har gett mig så himla mycket. Jag uppskattar verkligen det.
Hon blev Årets norrbottning 2017, samma år om hon gjorde avskedsföreställningen ”Vägen hit”. Nu har andra tagit över. Tre av hennes barnbarn är skådespelare.
– Det känns fint att jag har lämnat lite efter mig.
Westerberg och Göthe tillhör både den lokala och svenska teaterhistorien. Det gör också Luleåfödda Lena Granhagen och Martin Ljung, ”smedhalvan” från Notviken som blev en av de stora underhållarna i svenskt nöjesliv. NSD:s läsare röstade 1992 fram honom som Tidernas Luleåbo.
Internationellt mest känd är Maud Adams, berömd från två James Bond-filmer, och i filmvärlden har också regissören Kjell Sundvall gjort sig bekant med bland annat ”Jägarna 1 och 2”, samt ”Grabben i graven bredvid.”
På stumfilmernas tid blev pianister profiler i Luleås musikliv, en av dem Einar Landén. En ännu tidigare profil var P E R Englund, som grundade Norrbottens Sångarförbund.
I mer modern tid har Gunnar Wiklund gjort sig känd via 37 låtar på Svensktoppen och jazzmusikern Gunnar Nilsson under smeknamnet ”Siljabloo”.
Allra störst är ändå Ingvar Wixell, barytonsångaren från Brändön. Han gjorde under 1900-talets andra hälft stora roller på världens operascener, ofta på Deutscher Opera i Berlin, det han kallade sitt ”hemhus”.
En nutida efterföljare är Peter Mattei, visserligen född i Piteå, men uppvuxen i Luleå. Han uppträder på världens stora operascener, men var med och invigde Kulturens hus 2007, där han två år senare var värd för Matteifestivalen.
En storhet inom den elektriska musiken är Ralph Lundsten från Ersnäs - och ett namn att nämna är ”Anton Swedberg”, vars Swängjäng samlade en stor skara musiker på 1970-talet och skapade en musikkultur i Luleå vars efterklang hörs än i dag.
Inom litteraturen är det stora namnet Erik Lindegren. Hans diktsamling ”mannen utan väg” blev central inom den svenska modernismen. Ett pris i hans namn delas ut i samband med Bok & Bild vartannat år.
I stadsbiblioteket finns en byst av Lindegren och på Örnäset står en staty av Torbjörn Säfve, född i Kiruna men kallad ”Malmuddens Majakovskij” efter sin uppväxtmiljö.
Om sin födelsestad skrev Kerstin Bergström i den självbiografiska debuten ”Parkeringsplatsen”, men mer uppståndelse skapade Hans G Westerlunds famösa Luleåskildring ”Smiths i Gamleå” 1927, med klara referenser till dåtida Luleåbor.
I modern tid har Katarina Kieri utmärkt sig genom att för ”Dansar Elias? Nej!” vinna Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2004.
Uppmärksammad blev också Margareta Renberg, vars diktsamling ”En tatuerad dams memoarer” togs emot som en av 1970-talets märkligaste. Fast främst ägnade hon sig åt konsten, länge en rätt åsidosatt kulturform i Luleå. Första ordentliga utställningen visades vid stans 300-årsjubileum, då med Luleåskulptören Birger Eurén som en deltagare.
Något av en stadskonstnär blev Ingemar Callenberg, som på 1950- och 1960-talet gjorde många offentliga utsmyckningar, både inne och ute. Han skapade till och med konst i form av klätterställningar på lekplatser.
Det största offentliga konstverket är det som kallas Rostbollen, men som egentligen heter ”The Opposite Sphere” och ursprungligen gav ett OS-guld i snöskulptur i Albertville 1992 till kvartetten Jan-Erik Falk, Eva Gun Jensen, Dan Lestander och Ricky Sandberg.
Bland många nutida uppskattade konstnärer ses Karin Mamma Andersson som den mest framstående.