Kalle Petersen var kommunalråd 2003-2013, den längsta tid någon haft den positionen i Luleå.
Han är en av många som under Luleås 400 år haft den hedrande positionen som främste förtroendevald. Särskilt tydligt blev det vid valet 2002 då han blev ”krysskungen”.
– Det finaste en politiker kan göra är att vinna ett val. Då måste man visa: nu gör jag det jag står för. Man får inte missbruka det förtroendet – och förtroendet ska jag ha för att utveckla stan eller kommunen, inte till nåt annat. Har man sagt något ska man göra vad man kan för att det ska bli verklighet. Man kan inte lova en sak före ett val och sen göra tvärtom. Då ryker förtroendet.
Ett kommunalråd som inte satt lika länge som Petersen var Niklas Nordström som hoppade av under uppmärksammade former hösten 2019.
Ofta kopplas politiker ihop med särskilda händelser i en bygds historia.
– Bland många är jag nog förknippad med bygget av Kulturens hus, och etableringen av Facebook. På varsitt sätt är de milstolpar i stans historia, menar Petersen och tillägger:
– Jag brukar ofta tänka på Nisse Malmgren som blev känd för att han, tillsammans med landshövding Ragnar Lassinantti, fick hit tekniska högskolan, en riktig milstolpe.
Nils Malmgren bildade i många år ledarduo med Östen Johansson, ordföranden i drätselkammaren 1948-1967, en expansiv epok.
Från 1960 var Johansson Luleås första heltidsanställde politiker. Efter sin död 1973 kallades han i runan i NSD ”den starkaste kommunalman Luleå haft”.
Han var ”Östen” för luleborna och den som la grunden till det moderna Luleå. Han ledde verksamheten när Luleå gick ”från en liten handelsstad till en modern industri- och servicestad”, menade Malmgren, som i sin tur var folkets ”Nisse” och stadsfullmäktiges ordförande 1951-1967, ordförande i drätselkammaren från 1967 och den förste med titeln kommunalråd från 1971.
I nästan 300 år var de förtroendevalda idel män. Först 1910 fick Sigrid ”Siri” Holm plats i stadsfullmäktige som representant för den borgerliga reformföreningen. Fullmäktiges ordförande Per Segerstedt försäkrade henne att om det vid mötena fortfarande av misstag blev sagt ”hrr stadsfullmäktige” skulle hon ändå känna sig innesluten.
Holm fick 1912 sällskap i fullmäktige av Anna Svensson, som satt ända till 1934, men först 1994 blev Margareta Lindbäck första kvinnan som fullmäktigeordförande, efter 24 män i den rollen. Fem år senare blev Ulla Ölvebro första kvinna som kommunalråd.
Stadsfullmäktige hade inrättats 1863, med lantmätare Johan Erik Nyström från Alvik som förste ordförande. Han blev senare riksdagsman, ifrågasatt bara då han 1884 röstade mot att utlänningar skulle få bygga järnvägen Luleå-Ofoten.
Bland tidiga förtroendevalda utmärkte sig Jacob Ruth, borgmästare 1694-1707. Han värnade lokalhistorien och skrev om staden till Erik Dahlberghs stora planschverk, med tecknade Luleåmiljöer av löjtnant Valdemar Gustav Lauw.
Ännu tidigare var Johan Månsson Fordell, borgmästare 1642-1661 samt riksdagsman. Han ledde flyttningen av stadens centrum till dess nuvarande plats och var även sexman, en av sex ordningsmän i socknen, ett dåtida hedersuppdrag.
Den allra första förtroendevalde var Per Clemetson, en före detta soldat från Alvik som fick de ursprungliga luleåbornas förtroende att åka till Stockholm för att hämta de stadsprivilegier för Luleå som Gustav II Adolf undertecknat den 12 juli 1621.