När det vankas debatt på mellanstadiets SO-lektioner lyfts ofta särskilt ett tips fram till eleverna.
För att vinna är det viktigt att kunna motståndarens bästa argument – och sen att bemöta och slå hål på dem. Att följa det tipset är inte bara hederligt utan även ett sätt att påverka åhörarnas åsikter, vilket ju är debattens syfte.
Så lär sig tolvåringarna förstå logiken i att lyssna på vad motståndaren säger innan svar på tal ska ges. Att det är en utmaning är en annan sak.
De senaste åren har dock de gamla grekernas långkoksrecept för hur en debattpoäng vinns hem ersatts av snabbmatsrecept.
Balansen mellan moralens etos, förnuftets logos och känslans patos får stå tillbaka för det senare av de tre.
När den som skriker högst får med sig åhörarnas jubel får vi det debattklimat vi förtjänar. Visst är det underhållande med rappa repliker, men de ekar tomt när de avfyras mot halmgubbar.
Långt där framme, där coronadimman förhoppningsvis skingrats, hägrar en valrörelse. Vi är nog många som hoppas att den ska präglas av en respektfull ton mellan meningsmotståndare, men som befarar motsatsen.
En respektfull ton i en debatt eller ett politiskt samtal förutsätter att deltagarna lyssnar på varandra. För den som bottnar i sin politiska åskådning och i sin beskrivning av samhällsproblem och dess lösningar borde det inte vara något problem.
Den som är trygg i sin politiska övertygelse har råd att lyssna på sin meningsmotståndare för att förstå hur dennes argument bäst ska bemötas.
Först när argumenten underbyggs av logik och en förståelse för motståndarens ståndpunkt kan en skillnad mellan vilka politiska alternativ som står till buds utkristalliseras. En sådan service bör väljarna kunna kräva som en lägstanivå.
Självklart handlar politik även om känsla. Enbart logiska argument kan inte bygga ett partiprogram. Men den politiska visionen måste ha en grund att stå på när trossprånget ska göras.
Det innebär att argument måste tåla att granskas och att ideologi måste ha i alla fall viss förankring i verkligheten. En respektfull ton i det politiska samtalet förutsätter därför att debattören synar både den egna och motståndarens argumentation i sömmarna.
Det känns nästan poetiskt att den nya läroplanen, där faktakunskaper uppvärderas för de yngre barnen, börjar gälla i juli 2021.
Kanske kan vi hoppas att detta ger ringar på vattnet även utanför klassrummen under åren som kommer.