MÄnga Àr kvinnorna som med hjÀlp av Elinora à séns skarpa blick och handfasta rÄd har fÄtt hjÀlp att hitta den perfekta behÄn. Men efter 28 Är som Àgare av damunderklÀdesbutiken Eleonora Laura pÄ Storgatan i LuleÄ, kÀnde hon att det var dags för en förÀndring. Mer tid i huset som hon och hennes man hyr i Portugal och mer tid i stugan ute pÄ Sandön i LuleÄ.
âJag Ă€r 66 Ă„r nu och har jobbat sedan jag var 12-13 Ă„r, sĂ€ger hon med ett leende.
Arbetslivet Àr hon Ànnu inte redo att lÀmna helt. Eleonora Laura kommer att ÄteruppstÄ, i form av en popup-butik i LuleÄ och pÄ andra orter i Norrbotten.
â Jag har alltid Ă€lskat kundkontakten och att serva mĂ€nniskor. Butiken har varit mitt andra hem.
Elinora Àr utbildad undersköterska och fotvÄrdare. Hon har bland annat jobbat inom intensivvÄrden bÄde i UmeÄ och LuleÄ. Under en period hade hon fotvÄrdssalong pÄ BergnÀset, som hon drev samtidigt som hon fortsatte att jobba inom vÄrden.
â NĂ€r mina flickor var smĂ„ jobbade jag 150 procent och jag var ensamstĂ„ende förĂ€lder. Men de var helt fantastiska och vi hjĂ€lptes Ă„t.
UnderklÀder har hon alltid gillat och hon minns hur hon brukade Äka med sin familj pÄ julskyltningar i LuleÄ nÀr hennes barn var smÄ. DÄ ville hon helst av allt titta in i skyltfönstret pÄ damunderklÀdesbutiken i Valand city, nuvarande Strand galleria. Men hon vÄgade inte.
â Jag har varit en vĂ€ldigt blyg mĂ€nniska, sĂ„ blyg att det har gjort ont inuti mig. Jag vĂ„gade inte titta in i skyltfönstret, för jag var sĂ„ rĂ€dd att folk skulle tro att jag var konstig. Det Ă€r det som har sporrat mig, jag har velat visa att jag kan. Inte för andra, utan för mig sjĂ€lv.
I butiken har hon direkt kunnat förstÄ om en kund Àr blyg inför den intima situation det kan vara att prova underklÀder.
â DĂ„ har jag sagt sĂ„ hĂ€r: Lova att du sĂ€ger till mig om du funderar över nĂ„got. Jag kan komma in och reglera nĂ€r du har tagit pĂ„ dig behĂ„n. Det har alltid fungerat bra.
â MĂ„nga kvinnor kollar bara pĂ„ kupan, att den Ă€r tillrĂ€ckligt stor. De vĂ€ljer ofta för stort mĂ„tt runt om under bysten. Ibland plockar kunderna sjĂ€lva, provar och sedan kommer de till kassan med en stor hög behĂ„ar och sĂ€ger att ingenting passar. Det tror jag det, nĂ€r jag ser den dĂ€r högen (skratt).
Stamkunderna har varit mÄnga och Elinor har kunnat följa dem genom olika livsfaser och sett hur valet av underklÀder förÀndras.
â Unga tjejer kommer och handlar nĂ€r de har trĂ€ffat en kĂ€rlek. DĂ„ Ă€r det fina grejer som gĂ€ller! Sedan fĂ„r de barn och dĂ„ kommer de in för att köpa en amningsbehĂ„. AmningsbehĂ„n fortsĂ€tter kanske att hĂ€nga med ett tag och nĂ€r de kommer tillbaka igen, dĂ„ vill de ha mer bekvĂ€ma underklĂ€der. Sedan kan det ju hĂ€nda, tyvĂ€rr, att de skiljer sig efter nĂ„gra Ă„r. Och dĂ„ Ă€r det raffset som gĂ€ller igen!
Elinoras butik har spelat en sÀrskild roll för kvinnor som har opererats för bröstcancer. I en del av butiken har de kunnat prova ut behÄar med fickor för inlÀggen. Tidigare gjordes Àven protesutprovning i butiken.
â Det har alltid varit viktigt för mig att kunna erbjuda fina behĂ„ar till kvinnor som har ett bröst, eller inga. Det ska vara lika mycket flĂ€rd över deras underklĂ€der som över andras.
2013 drabbades hon sjÀlv av bröstcancer. Hon hade under en kort tid kÀnt att det var nÄgot som inte stÀmde. Hennes syster ringde varje dag och ville att hon skulle boka in en undersökning.
â Efter nĂ„gon vecka ringde jag och fick en tid. NĂ€r jag kom hem frĂ„n lĂ€karen stĂ€llde jag mig framför spegeln. TĂ„rarna forsade ned för kinderna. Jag sade till mig sjĂ€lv, varför skulle jag drabbas av det hĂ€r? Men efter en stund slutade jag grina och tĂ€nkte istĂ€llet, varför ska inte jag drabbas nĂ€r sĂ„ mĂ„nga andra gör det?
Elinora förberedde sig pÄ att vara borta frÄn jobbet. Hon opererades och fick en venport inopererad för cellgiftsbehandlingenen. Frysen hade hon laddat med ekologiska lingon och Piggelinglass. En ny skurhink stod redo om hon skulle behöva krÀkas.
De tre första behandlingarna var tuffa, KrÀktes gjorde hon inte, frysta lingon fungerade för att hÄlla hennes illamÄende i schack. Tre dagar efter cellgiftsbehandlingen gick hon utomhus. Hon började promenera, nÄgot hon fortsatte med under hela behandlingen.
Det blev strÄlning och fortsatt medicinering. I dag mÄr hon bra.
â VĂ„rden var helt fantastisk vid Sunderby sjukhus, det mĂ„ste jag sĂ€ga.
Oron fÄr att cancern ska komma tillbaka finns fortfarande, men dÄ den i Elinoras fall troligen Àr Àrftlig undersöks hon, hennes syster och deras döttrar varje Är.
â Det Ă€r jag vĂ€ldigt tacksam för.
Nu vÀntar en nÄgot lugnare tillvaro. Elinora tar oss med till den numera stÀngda butiken, dÀr en ny verksamhet hÄller pÄ att ta form.
â Jag har fĂ„tt sĂ„ mĂ„nga fina meddelanden frĂ„n mina kunder. En Ă€ldre dam ringde till butiken och vi hade fullt upp. Jag bad min kompis svara i telefonen. Kvinnan sade att hon alltid har Ă€lskat min butik. Sedan kom en annan Ă€ldre dam som var inne i butiken och sade samma sak. Jag började nĂ€stan grĂ„ta och tĂ€nkte, det Ă€r ju bara en underklĂ€desaffĂ€r... Men den har betytt sĂ„ mycket. Det Ă€r verkligen jĂ€ttefint.