Under skärgårdssäsongen används flera av sjöbodarna flitigt.
1998 byggdes 15 sjöbodar som placerades alldeles intill hamnen i Kängsön utanför Råneå. Men bodarna används inte till båtförvaring. Flera av dem är i stället inredda för övernattning, med kök, hygienutrymmen, braskaminer och indraget vatten. Förändringarna har gjorts utan ansökningar om nya bygglov och i strid med gällande strandskydd.
De 15 sjöbodarna som står alldeles intill kajkanten vid hamnen i Kängsön levererades oinredda av Lindströms bygg, uppger en av firmans ägare, Anders Öquist. Råneå båtklubb, som äger marken, ansökte om bygglov och strandskyddsdispenser. Dessa beviljades, då sjöbodar ansågs vara ett inslag som passar väl in i en båthamn. Sjöbodarna såldes till privatpersoner för omkring 75 000 kronor, enligt Anders Öquist.
Giedre Jirvell är miljöjurist med en bakgrund bland annat i Mark- och miljödomstolen. Hon har nu senast inkommit med synpunkter till den statliga strandskyddutredningen, som nyligen överlämnat sitt betänkande till regeringen. Enligt advokaten är det tydligt i både lagstiftning och rättspraxis hur en sjöbod ska vara utformad och vad den får användas till.
– Den får inte vara inredd med kök, sängar, duschutrymme, braskamin eller förses med indraget vatten och avlopp. Det här är ett klassiskt utrivningsärende, säger hon.
Advokat Giedre Jirvell anser att de till fritidshus omvandlade sjöbodarna i Kängsön ska rivas ut och återställas till sitt ursprungliga användningsområde.
I fallet med sjöbodarna intill kajkanten i Kängsö hamn har inga nya bygglov eller strandskyddsdispenser sökts för de förändringar som har gjorts. Flera av ägarna har själva uppgett till kommunen att de vistas och/eller övernattar i sina sjöbodar mellan 20 och 60 dygn per år. Att braskaminer skulle behövas i förrådsutrymmen köper Giedre Jirvell inte.
– Det verkar som om de har installerats för att människor ska kunna uppehålla sig i bodarna otillåtet, säger hon.
Advokaten konstaterar att det saknas skäl för ändrad användning av de aktuella sjöbodarna och finner det uppenbart att åtgärderna strider mot strandskyddets syften.
– Redan på denna grund kan förändringarna inte tillåtas. Miljö- och byggnadsnämnden i Luleå kommun bör förelägga ägarna om utrivning av den olovligen installerade inredningen. Vid ansökan om dispens i efterhand, bör nämnden, utifrån befintligt underlag, besluta om nekad dispens till ändrad användning av byggnaderna. Övernattning och boende i sjöbodar får inte förekomma, om sjöboden inte tillkommit före 1975, då det generella strandskyddet infördes. Sjöboden måste också ha använts som fritidshus före detta år, säger Giedre Jirvell.
Flera av sjöbodarna har indraget vatten, något kommunen fick kännedom om efter en anonym anmälan.
Altaner, trädäck, plank eller uppställning av sittmöbler utomhus som inger ett privatiserande intryck, är inte tillåtet kring sjöbodar.
– Det strider mot strandskyddets syften. En förrådsbyggnad har ingen hemfridszon, till skillnad från en byggnad som används som fritidshus, säger hon.
Vad har kommunen för möjlighet att agera om det visar sig att fritidshusen har tillkommit otillåtet?
– En olovlig åtgärd utförd i ett strandskyddat område blir preskriberad enligt plan- och bygglagen efter tio år från uppförandet om inget preskriptionsavbrott inträtt. Men den blir aldrig preskriberad enligt miljöbalken. Miljöförvaltningen/-nämnden bör vidta ordentlig tillsyn av sjöbodarna samt förelägga ägarna om utrivning av den olovligen installerade inredningen. Föreläggandet kan förenas med vite.