Staffan Eklund trivs pÄ sin kontorsstol. Han slutade som förvaltningschef och blev avdelningschef efter omorganisationen." Jag har ett bra jobb".
För tv-tittarna har Staffan Eklund blivit mest kÀnd nÀr han stÄtt pÄ skjutvallen oftast med en blyertspenna under luvan och hÄllit koll pÄ gevÀrsskotten. I Är fyller han 60 Är och jobbar i dag Ät Bodens kommun som avdelningschef pÄ kultur-, fritids och ungdomsavdelningen.
KĂ€nner du dig gammal?
â Nej. Jag tror man hĂ„ller sig ung i sinnet om man har yngre barn. Jag blev pappa igen vid 48 Ă„rs Ă„lder och det kĂ€nns som en himla skillnad.Jag har mycket mer tid med Elias Ă€n vad jag hade med mina vuxna söner. Nu hoppas jag fĂ„ leva tillrĂ€ckligt lĂ€nge för att se honom vĂ€xa upp och bilda familj.
Du Àr vÀsterbottning men hamnade i Boden?
â Alla som gjorde lumpen mönstrade i Boden. Hockey var mitt liv. Jag var mĂ„lvakt i SkellefteĂ„ och trodde jag skulle fĂ„ göra vĂ€rnplikten i UmeĂ„. TvĂ„ veckor innan inryckning blev jag placerad pĂ„ I 19. SĂ„ jag spelade med BBK Hockey istĂ€llet.
â Jag gillar att vara ute i naturen sĂ„ jag blev idrottsofficer. Först pĂ„ I 19 och sedan LV 7. En av cheferna vid milostaben, överstelöjtnant Leif Lindius, var ordförande i skidskytteförbundet. Jag och Kalle Grenemark hade dĂ„ hand om juniorlandslaget och Lindius ville vi skulle ta A-laget.
Det blev mycket samtal med media under förbundstiden. HÀr Staffan Eklund i intervju med SVTs sportjournalist Peter Jonsson." De flesta journalister Àr kunniga i sporten".
Du var tjÀnstledig i 14 Är?
â Efter OS i Salt Lake City 2002 klev Kalle av. DĂ„ fick jag faktiskt tjĂ€nstledigt frĂ„n Försvaret pĂ„ obestĂ€md tid. Mertil Melin som senare blev armechef tyckte om idrott. Han pĂ„stod att det fanns nĂ„gonstans i reglementet att man var skyldig frĂ„n försvarsmakten att ge ledighet nĂ€r man var ute pĂ„ landslagsuppdrag. Det var snĂ€llt.
Varför slutade du?
â Krafterna tog slut. NĂ€r det stod i tidningarna att jag skulle sluta som förbundskapten hörde bĂ„de Bodens kommun och försvarsmakten av sig. Jag kĂ€nde att jag hade fĂ„tt smak pĂ„ det civila livet och ville inte tillbaka.
Helena Jonsson som i dag heter Eklund gjorde en bragd nÀr hon vann VM-guld i Ryssland. Hon tÀvlade i strÀng kyla och svÄr blÄst men sköt fullt.
Vilket Àr ditt starkaste minne frÄn landslagstiden?
â Det som vĂ€rmt mest i hjĂ€rtat Ă€r Helena Ekholms VM-guld i Khanty-Mansyisk. Det blĂ„ste jĂ€ttemycket, var kallt och Ă€ndĂ„ sköt hon fullt. Det var magiskt. Att fĂ„ ledarpriset pĂ„ Idrottsgalan var ocksĂ„ ett minne för livet. Inte minst se alla bilder pĂ„ storbildsskĂ€rmen som kablades ut som man knappt sett sjĂ€lv. Jag stod ju mest vid skjutbanan och tittade pĂ„ trĂ€ffbilder.
Du Àr en lugn person men media har lyckats reta upp dig?
â Ja, tre gĂ„nger. Efter VM i Rupholding nĂ€r vi tagit fem medaljer Ă„kte vi vidare till Ryssland. Jag brukar alltid slĂ„ av telefonen pĂ„ nĂ€tterna. Nu var jag var dum nog att svara. En kvĂ€llstidningsjournalist hade hört att jag varit rattfull och att polisen tagit mig. Jag sade det var sent och lade pĂ„. Journalisten ringde igen och sade Ă„t mig att alla nekar först i min situation. DĂ„ bad jag fĂ„ hans chefs nummer, men fick det inte. Jag ville ha en ursĂ€kt, men fick ingen. Först ett halvĂ„r senare nĂ€r tidningen ville göra jobb pĂ„ landslaget fick jag min ursĂ€kt.
Staffan Eklund har sin sportbil i en lokal som han delar med andra bilvÀnner."Vi mekar lite med vÄra bilar och umgÄs. Det Àr trevligt".
Du gillar sportigare bilar?
â Jag Ă€ger en replika av sportbilen AC Cobra. Vi Ă€r nĂ„gra vĂ€nner som delar en replokal. Jag Ă€r barnslig och Ă€lskar nĂ€r man kan dra upp motorn och V 8:an mullrar. Jag fick aldrig köpa en amerikansk bil nĂ€r jag var ung. Min pappa tyckte att det var ren penningförstörelse att brĂ€nna dĂ€ck och ha en bil som tog tre liter milen.
Du gillar andra hÀstkrafter ocksÄ?
â Jag och min sambo Ă€ger ett varmblod sjĂ€lva och tvĂ„ tillsammans med andra. Det Ă€r mest min sambo och hennes bror som trĂ€nar hĂ€starna.Jag brukar fĂ„ fixa hö och laga hagar. NĂ€r vi kopplar av Ă„ker vi till stugan i Boksjön i nĂ€rheten av TĂ€rnaby. Vi brukar fiska och det Ă€r bara röding och öring i sjön.
Staffan Eklund och hans sambo Gunilla har en hÀstgÄrd i RÄbÀcken, utanför Boden. "Vi trivs bra och hÀr finns utrymme för stall och hÀsthagar."
Nyligen klev du ned ett pinnhÄl som chef?
â Jag Ă€r inte sĂ„ noga med vad som stĂ„r pĂ„ min dörr eller min titel. Det viktiga för mig Ă€r att jag hade möjligheten att jobba kvar med det jag gör och det fĂ„r jag.
Ă ker du skidor?
â Ja, men jag har kĂ€nt av axeln nĂ€r jag stakar. Jag föll nĂ€mligen fyra meter ned rakt pĂ„ en betongplatta under garagebygget för fyra Ă„r sedan. I dag fĂ„r man inte Ă„ka till akuten. Men det stod en ambulans utanför vĂ„rdcentralen som jag fick ta. Man kanske var rĂ€dd att jag fĂ„tt inre skador. LĂ€karen Fredrik Röding som opererade mig satte in fyra spikar i axeln. Det tog tvĂ„ Ă„r innan jag var smĂ€rtfri. Det Ă€r nog den vĂ€rsta skadan som jag rĂ„kat ut för efter min idrottsliga karriĂ€r.