NY BOK
Marcus Priftis
Brytningstid
Natur & Kultur
Det är det dilemmat som Marcus Priftis gör tydligt i sin utomordentligt intressanta bok, med den så perfekta titeln.
Å ena sidan vill vi värna miljön och vår planet, bromsa de hotande klimatförändringarna och unna varje människa drägliga villkor i liv och arbete.
Å andra sidan är det helt otänkbart för oss att avstå metaller. Vi är totalt beroende av dem och mycket av det vi tar för givet är därför inte möjligt utan gruvor. Det är resultatet av en utveckling som pågått sedan våra förfäder lämnade stenåldern och som accelererat de senaste decennierna. Ju mer tekniken utvecklas, desto fler metaller behövs. En vanlig mobiltelefon kan innehålla 30 olika grundämnen.
Varje medveten människa vet att de fossila bränslena måste ersättas med till exempel solpaneler, vindkraftverk och elbilsbatterier – alla väldigt metallintensiva tekniker. Gruvbrytning kommer därför att vara ännu mer efterfrågad framöver och med den följer oundvikligen konflikter.
Gruvor förstör landskapet, slukar energi, släpper ut miljöskadliga ämnen och väcker därför starka känslor. Motståndsgrupper finns på de flesta ställen där gruvor planeras, även här i Sverige där en mineralrik berggrund och en stolt gruvtradition annars ger naturliga och goda förutsättningar för gruvdrift.
Ett aktuellt exempel är Jokkmokk. Beowolf Mining vill starta gruva i Gállok/Kallak, men förre vd:n dummade sig direkt då han fick frågan hur lokalbefolkningen såg på projektet. Han visade då en bild av ett kalhygge och sa: ”What local people?
”Där tände han gnistan som satte Jokkmokk i brand”, skriver Priftis och beskriver hur frågan splittrat kommunen. Hans intryck är att stödet är ljummet, men motståndet hett.
Av Henrik Blind får Priftis sig förklarat att den samiska traditionen att leva i samklang med naturen och lämna så små spår som möjligt ofta blir vantolkat som att inga människor bor i området. Det är ett exempel på den föraktfulla attityd som människorna i området mött i flera hundra år. Folk har kommit söderifrån och sagt: Flytta på er! Det vi behöver är viktigare än det ni gör.
I Kaunisvaara pågår brytningen, trots avsaknad av miljötillstånd. Författaren Arne Müller har läst många miljöutredningar och sett att miljöreglerna kan sättas ur spel om gruvan är viktig för jobben – vilket man alltid säger man att den är.
Det är lätt att sympatisera med samernas och naturvärnares oro och förtvivlan, liksom att uppröras över vittnesmålen om förhållandena i det genomkorrupta Kongo där de fattiga tvingas bryta ovanliga metaller under vidriga förhållanden. Det framstår som ett helvete – och det är vi i västvärlden som tämligen obekymrat upprätthåller det med vår sanslösa efterfrågan på elektronik. När elbilarna slår igenom på allvar kommer bland annat efterfrågan på kobolt att verkligen skjuta i höjden eftersom den metallen är central i batteritekniken.
Vi stöttar de utsatta i tanken, men motarbetar dem alltså i handling. Hycklarnas marknad, som sagt.
Priftis är högskoleutbildad miljövetare, men har ändå svårt att veta vad som är sant när uppgifter, åsikter och resonemang står mot varann i gruvfrågorna – vilket de ständigt gör.
Det han klarat med bravur är i alla fall att skriva en upplysande bok som är fjärran feel good-genren. Snarare är det en feel bad-bok, för ingen som läst den kan fortsätta leva sitt nuvarande liv helt bekvämt och obekymrat.