För ett par år sedan presenterade fackförbundet Vision en larmrapport som visar att sjukskrivningar orsakade av stress ökar i snabb takt. 

Värst är situationen inom socialt arbete. Kvinnodominerade yrken som socialsekreterare, kuratorer, psykologer och diakoner toppar statistiken.

Siffrorna talar ett tydligt språk. Synen på vad som är en riskfylld arbetsmiljö måste moderniseras och förändras.

Det handlar inte bara om de faror som finns i mansdominerade sektorer som byggbranschen, åkerinäringen eller industrin. 

Det handlar i växande utsträckning om de psykosociala arbetsvillkoren i kvinnodominerade jobb med social inriktning. Människor, som själva ska bistå och hjälpa andra, drabbas.

Det är problem som måste tas på lika stort allvar som all annan bristfällig arbetsmiljö och något som understryker vikten av nya tag i arbetslivspolitiken.

Till exempel är det ett bra argument för regeringsförslaget om att stärka tillträdesrätten för de regionala skyddsombuden.

Tyvärr går dock en majoritet i riksdagens arbetsmarknadsutskott emot förslaget. Såväl C och L som SD, M och KD motsätter sig regeringens proposition.

Deras invändningar är minst sagt märkliga. Uppenbarligen bygger deras ställningstagande på myter, fördomar och direkt okunnighet om skyddsombudens roll. 

I en debattartikel i Aftonbladet hävdar nämligen fyra företrädare för Liberalerna och Moderaterna att regeringens förslag bara handlar om att gynna "socialdemokratiska särintressen"!

Med rätta reagerar  såväl LO-förbunden som de partipolitiska obundna Saco- och TCO-förbunden mot att deras skyddsombud beskrivs som simpla partipropagandister. Av begripliga skäl uppfattar förbunden det som närmast ett hån att skyddsombudens kamp för en bra arbetsmiljö förminskas till en form av politiskt drivet spel.

Skyddsombuden ägnar sig faktiskt inte åt partipolitik. Deras uppgift är att hjälpa anställda och arbetsgivare med allt som har med arbetsmiljö att göra. Det kan handla om kränkande särbehandling, mobbning, ohållbar ljudnivå, för hög arbetslastning eller andra bekymmer – och detta oavsett om det handlar om arbetar-, tjänstemanna- eller akademikeryrken.

Av det skälet är det trist att riksdagsmajoriteten gör tummen ned för regeringens förslag. 

Det hade så klart inte löst alla arbetsmiljöproblem. Men en starkare ställning för de regionala skyddsombuden hade medverkat till att upptäcka och sätta fingret på fler dåliga arbetsmiljöer.

Samtidigt kan riksdagsbeslutet vara en nyttig liten påminnelse om att den som vill ha en starkare arbetsmiljöpolitik gör bäst i att rösta på andra partier än M, KD, C, L och SD i nästa val.