Mellan två stenar, bara en kilometer från liftsystemet i Riksgränsen, hittade en fjällvandrare en tysk granat från andra världskriget. Vandraren kontaktade polisen som i sin tur lämnade en förfrågan till försvaret om att hjälpa till med att röja granaten.
– De begär stöd av oss ibland för att lätta på deras arbetsbörda. Försvarsmakten kan, om det inte hämmar verksamheten eller tar resurser från fel ställe, acceptera en stödbegäran och utföra jobbet, säger kapten Robert Eriksson, SkyddC, EOD.
EOD, Explosive Ordnance Disposal, en grupp inom försvaret som utför ammunitionsröjning, åkte ut till platsen tillsammans med polisen. Granaten låg precis vid gränsen mellan Sverige och Norge. Trots att den legat där i över 70 år så var granaten fortfarande skarp.
– Det är alltid svårt med gammal, miljöpåverkad ammunition som har legat såpass länge att veta exakt hur känslig den är. Men det är absolut ingenting som allmänheten ska röra vid. Vi sprängde den på plats, det finns ingen anledning att ta några risker. Den var fullskarp, säger Robert Eriksson.
Granaten var 33 centimeter lång och åtta centimeter i diameter.
– Jag tog ut ett 800-meters riskområde, vi använde polishelikoptern för att flyga igenom området innan sprängning. Det blev en rejäl smäll, men efteråt märker man inte så mycket.
Att försvarsmakten röjer ammunition är ingenting ovanligt.
– Vi har nyligen haft sprängämnes-amnesti, när fastighetsägare får ringa in och berätta om de har lite gammal dynamit hemma. Vi har varit på flera platser, det börjar nog närma sig 400 ärenden.
Hur vanligt är det med ammunition från andra världskriget?
– Det är inte jättevanligt, vi har haft lite grann i Pajalaområdet. I Riksgränsen är terrängen oländig och snötäckt större delen av året så det är inte varje dag det är jobb där ute.
Man undrar ju hur granaten kan ha hamnat i Riksgränsen?
– Ja, det vill jag inte spekulera i, jag kan bara konstatera att just den dagen var det mitt jobb att se till att den försvann.
Vandraren som hittade granaten gjorde helt rätt som kontaktade polisen. Robert Eriksson tycker inte att man behöver vara rädd för att stöta på granater som fjällvandrare.
– Nej, absolut inte. Men sedan ska man inte röra i sådant själv, utan göra som den här personen gjorde, fotografera, göra en bra utmärkning och rapportera.