Lördagen den 7 oktober 1989 befann sig Sovjets dåvarande president Michail Gorbatjov i Östberlin för att fira DDRs 40-årsjubileum. Via tv hade östtyskarna följt utvecklingen i Sovjet där Gorbatjov inlett en ny politik av glasnost och perestrojka – öppenhet och omdaning.
Måndagen den 9 oktober demonstrerade tiotusentals i Leipzig mot regimen. Dagen innan har Stasi infört högsta beredskap som gav soldaterna tillstånd att öppna eld mot demonstranterna. Det blir dock en fredlig demonstration och Stasi håller sig i bakgrunden.
Den 17 oktober håller Tysklands socialistiska enhetsparti möte och partitvång Egon Krenz har skaffat sig stöd för att kunna störta statschefen Erich Honecker.
Torsdagen den 9 november hålls presskonferensen där beskedet kommer att gränsen mot Västtyskland ska öppnas omedelbart. Senare visar det sig att talmannen Günther Schabowski inte hunnit informera sig utan går händelserna i förväg. Under kvällen samlas dock allt fler människor vid Berlins gränsövergångar som kräver att gränsen öppnas. Strax efter klockan23 på kvällen är trycket mot gränsen så hårt att beslutet tas att öppna upp för att förhindra att folket pressas ihjäl.
Berlinmuren delade från 13 augusti 1961 till 9 november 1989 Väst- och Östberlin. Östtyskland byggde muren för att stoppa den stora flykten av östtyska medborgare till väst. Mellan åren 1949 till 1961 hade 2,7 miljoner människor flytt över gränsen. Muren var den mest påtagliga delen av ”järnridån ” och blev en stark symbol för ett delat Europa under kalla kriget.
Muren gick till stor del genom östtyskt territorium i centrala Berlin och var 43,7 kilometer lång, och ytterligare närmare 113 kilometer taggtrådsstängsel delade av mot Västberlin.
Muren revs till största del åren efter att gränsen öppnats 1989. Idag finns några enstaka delsträckor fortfarande bevarade.
