Äntligen har sommaren kommit. Naturen grönskar och blommar. Vattnen blänker i solen och inbjuder till dopp. Men nej, det där får vänta. Lite varmare måste det allt bli. Men visst doppade jag och barnbarnen tårna under vår utflykt till Gültzauudden, eller Udden som den kallas rätt och slätt. När vi promenerade dit från parkeringen gick vi först efter en stig i skogen och sedan följde vi stranden.
Det finns knappast något som slår vistelser i naturen med barnen. De iakttar och undersöker det som vuxna bara går förbi. De böjer sig ner och följer myrorna, plockar pinnar och stenar, får syn på minsta mask och samlar blommor till mamma.
Vi hade matsäck med oss till Udden. Farfar gjorde upp eld på grillplatsen och snart smaskade vi på var sin korvbit och sedan beställdes mer. Efter flera timmars lek i sanden och på lekplatsen åkte vi nöjda hem. Det äldsta barnbarnet hade hittat skatter i form av drivved som han bad farfar tälja till. Och visst farfar har ju gått en kurs och lärt sig skapa i drivved. Barnen blir imponerade när vi plockar fram några av hans verk vid hemkomsten.
Det kommer säkert att bli fler utflykter till Udden under sommaren och förhoppningsvis en familjeresa till min hemby i Tornedalen precis som i fjol somras. Barnen kunde aldrig få nog av att meta abborre från bryggan. Det nappade ju hela tiden, i form av allt från pyttesmå till rejäla matfiskar som vi halstrade. Bad i strandbastun blev en annan favorit med svalkande dopp i sjön som självklara inslag.
Tornedalen är som vackrast i midsommartid, med de ljuvliga blomsterängarna, midnattssolen och allt annat. Där finns friheten och där får själen ro.
Jag hoppas att vi får fira midsommarafton i den miljön och att det blir varmt och vackert så att middagen kan avnjutas på stranden till ljudet av vågornas kluckande.
Min hemby där det en gång bodde tre stora familjer, och där det sjöd av liv, har numera ingen åretruntboende. Sommartid fylls husen av semestrande med anknytning till platsen.
Vår familj har under många år arrangerat en musikfestival i byn mitt i sommaren. Många lokala artister har spelat och sjungit där, bland andra Raj-Raj, Daniel Wikslund, Bo Lindberg, Carina Henriksson, Tarja Ylitalo och inte minst en egen produkt i min brorsdotter Sofia Anttila.
Festivalen har dragit mycket publik. Människor har njutit av musiken, den vackra platsen och av maten och fikat som vi har serverat. På grund av Corona-pandemin får vi ställa in allt för andra året i rad men nästa sommar måste det väl ändå gå att upprepa succén. Jag vet att många längtar.
Jag tror att ni som läser håller med mig om att sommaren är en underbar tid, inte minst här uppe i norr. Några tycker ännu mer om vintern. Och det är ju så att varje årstid har sin tjusning. Vårvintern är ju vår alldeles egna tid.
Hur var det nu blomsterkungen Carl von Linné uttryckte sig under sin resa i Norrbotten? Jo: ”Är sommaren kortare här än alla andra städes i världen så tillstår jag ock att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag levat friskare än nu”.
Linné drack ur hälsokällan i Gammelstad vid sitt besök. Han inviterades till det av prosten Uneus som själv sade sig ha blivit botad från sin gikt av detta vatten.
Att ”dricka källa” var något som människor förr i tiden gjorde under natten mot midsommardagen. Då ansågs naturens vatten ha en speciell kraft, inte minst i källor som rann mot norr.
Vi kanske också kan testa att göra det där och se vad som händer.
Hur som helst: Ha en riktigt härlig sommar allihop! Kanske möts vi till hösten igen.