Äldreomsorgen är inte dödens väntrum

Mitt första jobb var i äldreomsorgen. Jag var introvert och ärligt talat så var inte min tanke att jag någonsin skulle jobba i ett yrke där man ska ta hand om andra. Fast vad visste jag då jag var 19 år gammal?  

Det är ett jobb där man lär sig att lyssna aktivt och ordet jag får för en stund läggas åt sidan.  Det är verkligen inget lätt jobb. Ingen dag är den andra lik och sorg och glädje går hand i hand. 

Den som tror att äldreomsorgen är någon form av dödens väntrum är helt ute och cyklar. Antal skratt överträffar vida antalet tårar. 

Arbetsförhållandena är däremot inte vad de borde vara. Sådant som är självklart i de flesta andra yrken kommer aldrig utan strid inom vård-och omsorgsyrke. Till exempel heltid som norm, möjlighet till rast, utrymme att ta ut sin semester eller den självklara rätten att ha inflytande över sitt eget schema. Det handlar om klassisk värdediskriminering.

Under flera års tid har Kommunal signalerat om att arbetsmiljön måste förbättras och avtal och villkor stärkas. Bara en sådan sak som att man i äldreomsorgen har problem med att trygga kompetensförsörjningen och ändå jobbar vidare med ofrivilliga deltider, delade turer och allmän visstidsanställning säger en hel del om den bristande sjukdomsinsikten.

Och tanken på att konkurrensutsättning skulle förändra något är ingenting annat än en ideologisk våt dröm. I verksamheter där kostnad för personal utgör den absolut största utgiften är det såklart också där jakten på vinst till ägarna kommer in. 

I den privata äldreomsorgen är lönerna nästan 2 000 kronor lägre, antalet som jobbar deltid och visstid fler, bemanningen lägre och antalet anställda med adekvat utbildning betydligt färre än i kommunalt driven äldreomsorg.

Samhället ska vara som starkast när man som individ behöver som mest stöd. Äldre i behov av hjälp ska mötas av personal som orkar skratta både på väg till och från jobbet. 

Den enda vägen framåt är den som leder till fler kollegor, heltid som norm och trygga anställningar. För det krävs att resurserna ökar och att de anställdas inflytande kraftigt stärks. Äldreomsorgen ska drivas av människovärde, inte marknadsvärde. Det här borde vara givet för alla partier och politiker, men så är det inte. 

Socialdemokraterna har, i regeringen, med varje egen lagd budget stärkt ekonomin för offentlig sektor och man driver även på för begränsningar av vinstjakten. Det borde vara den enda rimliga vägen framåt för alla partier som månar om och vill stärka äldreomsorgen.