Äldreomsorgen Ă€r inte dödens vĂ€ntrum

Krister Johansson, ordförande för LO-distriktet i norra Sverige, Àr ny krönikör pÄ sidan 2 i NSD.

Krister Johansson, ordförande för LO-distriktet i norra Sverige, Àr ny krönikör pÄ sidan 2 i NSD.

Krister Johansson, ordförande för LO-distriktet i norra Sverige, Àr ny krönikör pÄ sidan 2 i NSD.

Foto: NSD Arkiv

GÀstkrönika2021-02-26 06:01
Detta Àr en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion Àr socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvÀrderingar.

Mitt första jobb var i Ă€ldreomsorgen. Jag var introvert och Ă€rligt talat sĂ„ var inte min tanke att jag nĂ„gonsin skulle jobba i ett yrke dĂ€r man ska ta hand om andra. Fast vad visste jag dĂ„ jag var 19 Ă„r gammal?  

Det Ă€r ett jobb dĂ€r man lĂ€r sig att lyssna aktivt och ordet jag fĂ„r för en stund lĂ€ggas Ă„t sidan.  Det Ă€r verkligen inget lĂ€tt jobb. Ingen dag Ă€r den andra lik och sorg och glĂ€dje gĂ„r hand i hand. 

Den som tror att Ă€ldreomsorgen Ă€r nĂ„gon form av dödens vĂ€ntrum Ă€r helt ute och cyklar. Antal skratt övertrĂ€ffar vida antalet tĂ„rar. 

ArbetsförhÄllandena Àr dÀremot inte vad de borde vara. SÄdant som Àr sjÀlvklart i de flesta andra yrken kommer aldrig utan strid inom vÄrd-och omsorgsyrke. Till exempel heltid som norm, möjlighet till rast, utrymme att ta ut sin semester eller den sjÀlvklara rÀtten att ha inflytande över sitt eget schema. Det handlar om klassisk vÀrdediskriminering.

Under flera Ärs tid har Kommunal signalerat om att arbetsmiljön mÄste förbÀttras och avtal och villkor stÀrkas. Bara en sÄdan sak som att man i Àldreomsorgen har problem med att trygga kompetensförsörjningen och ÀndÄ jobbar vidare med ofrivilliga deltider, delade turer och allmÀn visstidsanstÀllning sÀger en hel del om den bristande sjukdomsinsikten.

Och tanken pĂ„ att konkurrensutsĂ€ttning skulle förĂ€ndra nĂ„got Ă€r ingenting annat Ă€n en ideologisk vĂ„t dröm. I verksamheter dĂ€r kostnad för personal utgör den absolut största utgiften Ă€r det sĂ„klart ocksĂ„ dĂ€r jakten pĂ„ vinst till Ă€garna kommer in. 

I den privata Ă€ldreomsorgen Ă€r lönerna nĂ€stan 2 000 kronor lĂ€gre, antalet som jobbar deltid och visstid fler, bemanningen lĂ€gre och antalet anstĂ€llda med adekvat utbildning betydligt fĂ€rre Ă€n i kommunalt driven Ă€ldreomsorg.

SamhĂ€llet ska vara som starkast nĂ€r man som individ behöver som mest stöd. Äldre i behov av hjĂ€lp ska mötas av personal som orkar skratta bĂ„de pĂ„ vĂ€g till och frĂ„n jobbet. 

Den enda vĂ€gen framĂ„t Ă€r den som leder till fler kollegor, heltid som norm och trygga anstĂ€llningar. För det krĂ€vs att resurserna ökar och att de anstĂ€lldas inflytande kraftigt stĂ€rks. Äldreomsorgen ska drivas av mĂ€nniskovĂ€rde, inte marknadsvĂ€rde. Det hĂ€r borde vara givet för alla partier och politiker, men sĂ„ Ă€r det inte. 

Socialdemokraterna har, i regeringen, med varje egen lagd budget stÀrkt ekonomin för offentlig sektor och man driver Àven pÄ för begrÀnsningar av vinstjakten. Det borde vara den enda rimliga vÀgen framÄt för alla partier som mÄnar om och vill stÀrka Àldreomsorgen.