Mitt första jobb var i Àldreomsorgen. Jag var introvert och Àrligt talat sÄ var inte min tanke att jag nÄgonsin skulle jobba i ett yrke dÀr man ska ta hand om andra. Fast vad visste jag dÄ jag var 19 Är gammal?
Det Àr ett jobb dÀr man lÀr sig att lyssna aktivt och ordet jag fÄr för en stund lÀggas Ät sidan. Det Àr verkligen inget lÀtt jobb. Ingen dag Àr den andra lik och sorg och glÀdje gÄr hand i hand.
Den som tror att Àldreomsorgen Àr nÄgon form av dödens vÀntrum Àr helt ute och cyklar. Antal skratt övertrÀffar vida antalet tÄrar.
ArbetsförhÄllandena Àr dÀremot inte vad de borde vara. SÄdant som Àr sjÀlvklart i de flesta andra yrken kommer aldrig utan strid inom vÄrd-och omsorgsyrke. Till exempel heltid som norm, möjlighet till rast, utrymme att ta ut sin semester eller den sjÀlvklara rÀtten att ha inflytande över sitt eget schema. Det handlar om klassisk vÀrdediskriminering.
Under flera Ärs tid har Kommunal signalerat om att arbetsmiljön mÄste förbÀttras och avtal och villkor stÀrkas. Bara en sÄdan sak som att man i Àldreomsorgen har problem med att trygga kompetensförsörjningen och ÀndÄ jobbar vidare med ofrivilliga deltider, delade turer och allmÀn visstidsanstÀllning sÀger en hel del om den bristande sjukdomsinsikten.
Och tanken pÄ att konkurrensutsÀttning skulle förÀndra nÄgot Àr ingenting annat Àn en ideologisk vÄt dröm. I verksamheter dÀr kostnad för personal utgör den absolut största utgiften Àr det sÄklart ocksÄ dÀr jakten pÄ vinst till Àgarna kommer in.
I den privata Àldreomsorgen Àr lönerna nÀstan 2 000 kronor lÀgre, antalet som jobbar deltid och visstid fler, bemanningen lÀgre och antalet anstÀllda med adekvat utbildning betydligt fÀrre Àn i kommunalt driven Àldreomsorg.
SamhĂ€llet ska vara som starkast nĂ€r man som individ behöver som mest stöd. Ăldre i behov av hjĂ€lp ska mötas av personal som orkar skratta bĂ„de pĂ„ vĂ€g till och frĂ„n jobbet.
Den enda vĂ€gen framĂ„t Ă€r den som leder till fler kollegor, heltid som norm och trygga anstĂ€llningar. För det krĂ€vs att resurserna ökar och att de anstĂ€lldas inflytande kraftigt stĂ€rks. Ăldreomsorgen ska drivas av mĂ€nniskovĂ€rde, inte marknadsvĂ€rde. Det hĂ€r borde vara givet för alla partier och politiker, men sĂ„ Ă€r det inte.
Socialdemokraterna har, i regeringen, med varje egen lagd budget stÀrkt ekonomin för offentlig sektor och man driver Àven pÄ för begrÀnsningar av vinstjakten. Det borde vara den enda rimliga vÀgen framÄt för alla partier som mÄnar om och vill stÀrka Àldreomsorgen.