Det handlar om utställningen ”Pray” i en glänta på Tora Ceders gård i Arnemark utanför Piteå. De 16 personerna i keramik representerar lika många religioner – världsreligioner men också naturfolkens religioner.
Tora, som själv är kristen, vill göra upp med allt våld som utövas i religionens namn.
– Världen brinner. Det är krig och hämnd utan slut. De kallar det religionskrig men det handlar om något annat. Jag har studerat religionernas innehåll och innebörd och ingenstans har jag hittat uppmaningar till krig och blodspillan. Religionernas kärna är insikt och visdom men de som håller i gång krigen får med sig fler om de gör det i Guds, Allahs, Shivas och andra namn, säger hon.
Tora är nybliven pensionär. Hon är inte längre med i konstnärskollektivet Rabarber i Piteå som hon var med och startade. Hon behöver inte leverera verk för att kollektivets butik ska gå runt utan kan göra vad hon vill. Det har gjort att hennes konstnärskap har fördjupats. De djur i keramik som hon är så känd för har ersatts av ett djupt inlägg i debatten om världsläget i dag.
LÄS MER: En utställning som ger hopp och värme
Hon började skapandet av de bedjande människorna omkring jul förra året och bjöd in till utställning under näst sista helgen i augusti. Omkring 200 människor kom för att i skymningen ta del av verken upplysta av eldar och marschaller.
– Jag ville att de som kom skulle gå runt under tystnad och reflektera över vad som verkligen skapar harmoni och samhörighet mellan oss människor. Många blev väldigt rörda, säger Tora.
Hennes övertygelse är att den som är trygg i sig själv också kan känna tolerans och respekt för andra.
– Det handlar om att lära sig förstå sig själv och därigenom andra. Då skapas tolerans, säger hon.
”Pray” gestaltar hennes tro på bön och meditation över alla gränser i tid och rum, på förståelse för och försoning mellan alla jordens folk. De bedjande människorna är både ensamma och tillsammans. Det är enskilda religionsutövare som Tora har porträtterat.
– Istället för de präster och prelater som bestämmer har jag fokuserat på utövarna. Jag har också en jämn könsfördelning. Åtta skulpturer visar kvinnor och åtta visar män. Buddhismen representeras av en kvinna. Alla ser stolta och trygga ut. De är trygga i sig själva, inte underdåniga. Jag har levt med dem länge och pratat mycket med dem, säger hon.
Islam representeras också av en kvinna. Hon håller i ett radband och bär också ”Fatimas hand”, en symbol som anses skydda mot onda krafter och ge tur.
En munk med ett radband representerar katolicismen.
En fjäderprydd bedjande innuitkvinna bär ett litet barn på sin rygg.
– Barnet är den enda som har öppna, nyfikna ögon, påpekar Tora.
Indianerna representeras av en nordamerikansk indiankvinna och en sydamerikansk manlig indian.
Samerna och aboriginerna är också representerade.
– Samerna har varit förfärligt förföljda och undviker att prata högt om seder och sejter. Aboriginerna är väldigt förtryckta fortfarande, säger Tora.
Hon önskar att alla människor skulle börja titta på sina egna fördomar. Det är hennes övertygelse att skapandet av en tolerant och fredlig värld börjar med att var och en bekämpar fördomarna hos sig själv.
Tora ger ett exempel på en fördom som kommit på skam för hennes egen del: Hon hade i samband med en biltur lagt sin plånbok på biltaket och tappat den. Knappt hade hon hunnit hem förrän några utländska bärplockare knackade på dörren för att lämna börsen som de hade hittat.
– Bärplockarna skylls för allt möjligt. Händelsen med plånboken fick mitt hjärta att hoppa högt. Upphittarna fick en hittelön och jag skrev en insändare i tidningen om deras goda gärning, säger hon.
Hon berättar att hon gärna skulle vilja bli vän med invandrare men att det är svårt när hon bor i en liten by istället för inne i Piteå.
– Jag hörde en kille från Syrien på radio. Han berättade om hur shiamuslimer, sunnimuslimer och kristna för tio år sedan levde tillsammans sida vid utan att tänka på sina olika religiösa inriktningar. Nu dödar IS, Islamiska Staten, alla som inte tror som de!
Tora är själv uppvuxen efter andra världskrigets slut och säger:
– Jag skulle aldrig ha trott att det skulle bli nästan fullt legitimt hos oss att uttrycka rasistiska och nazistiska åsikter. Det är fruktansvärt! Jag hoppas på en annan väg. Det måste finnas hopp.