Danmark gör anspråk på Nordpolen och havsbotten i Arktis. Men de är långt ifrån ensamma.
Norges produktion har fallit på 20 år men ändå pumpades över 1,8 miljoner fat olja upp per dag 2018, enligt Statista. Nya oljefältet Johan Sverdrup ska kunna ge 660 000 fat per dag och kamma hem 900 miljarder till under 50 år. Men norska staten vill ha mer. Efter nyår fick de grönt ljus att utvidga exploateringen i Arktis, mot miljöorganisationernas vilja.
Förra veckan skrev Rysslands president Vladimir Putin på en ny strategisk plan, där man med skattelättnader räknar med 2 300 miljarder kronor i arktiska investeringar på 15 år.
Ryssarna kan etablera infrastruktur på avlägsna och otillgängliga platser, kommenterar författaren Lars Gyllenhaal som är expert på modern militärhistoria. Frågan är hur prisdumpningen av oljan påverkar de storslagna planerna.
–Hade de haft fritt spelrum skulle de säkert vilja genomföra denna "masterplan" helst i morgon, säger han.
Ryssland har investerat miljarder på en nivå som inte setts sedan kalla kriget. Nu handlar retoriken om att hävda sig som arktisk stormakt, tror Gyllenhaal.
– De vill bli erkända som den viktigaste makten i Arktis, det ska inte vara någon tvekan i omvärlden om den saken.
Den smältande isen ger nya transportvägar som halverar tiden mellan norra Europa och norra Asien. Men farleder ska skyddas. Framför allt har Ryssland byggt ut sina militärbaser. På Franz Josef land som ligger lika nära Nordpolen som Svalbard finns nu 150 ryska soldater stationerade och ett flygfält för stridsflygplan.
USA och Ryssland ligger i konflikt om kriget i Syrien, men här tycks amerikanerna ligga lågt.
– Trump har inte riktigt visat konfrontationsvilja i Arktis utan har nog varit rätt snävt inriktad på att exploatera Alaska och närområdet ute i havet, säger Gyllenhaal.
I februari hettade det till när ryske utrikesministern Sergej Lavrov krävde ett möte om Svalbard. Man är bekymrade över att rysk helikoptertrafik begränsats och anser att ryska intressen och företag diskrimineras.
Norge anklagas för att bryta mot Svalbardstraktatet, som ger dem rätt till territoriet med villkoret att medborgare i de andra länderna som skrivit på får bedriva näringsverksamhet och ägna sig åt jakt och fiske.
– Nej, vi är inte eniga i den beskrivningen, och det har vi också svarat i ett brev, sa statsminister Erna Solberg i en intervju med Ekot.
För Norge är det en känslig fråga, enligt Gyllenhaal. Kränkningar har skett då specialförband från ryska spetsnaz och Tjetjenien med utrustning mellanlandat på flygplatsen i Longyearbyen i samband med militärövningar på Nordpolen, trots att Svalbard är en demilitariserad zon.
Även Kina försöker få in en fot. Man köper upp hamnar, satsar på arktiska projekt och genomför expeditioner.
– De slåss med näbbar och klor för att komma in i den arktiska klubben sedan några år tillbaka, men det är inte så många som har velat släppa in dem, säger Gyllenhaal.
Norrbotten påverkas tveklöst av det som händer i Arktisregionen.
– Om det blir ett försämrat läge mellan Norge och Ryssland av industriella eller säkerhetspolitiska skäl ligger vi närmast. Det är ingen hemlighet att man under kalla kriget såg möjligheten att Ryssland skulle vilja ta en genväg via Norrbotten till Narvik. En risk man var tvungen att planera för, och så skulle det kunna vara även i framtiden.
Hur spänt är läget?
– Man ska inte överdriva det som att det är nära krig. Men man ska samtidigt inte ignorera vad det finns för förmågor i dag, vad man planerar att ha i framtiden och att det kan ske saker på andra håll i världen, till exempel i Mellanöstern. En spiral av händelser där det finns Natostyrkor och ryska styrkor kan tyvärr få en dominoeffekt.