Det scenario som beskrivs i åtalet visar på ett hänsynslöst utnyttjande av människor i en svår situation. Människor som på grund av trångmål och beroendeställning kunnat tvingas att arbeta långt över lagstadgade arbetstider och till en mycket låg ersättning.
I åtalet berättar kammaråklagare Ulrika Lindsö vid riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet om ”slaveriet”.
Tre papperslösa flyktingar, som inte bara vistats i landet illegalt utan också befunnit sig i en svår ekonomisk situation, har lurats till Arjeplog och tvingats att arbeta runt 12–14 timmar per dygn, sju dagar i veckan, med en (svart) timlön på cirka 13 kronor och 50 öre, cirka 6 000 kronor i månaden och av det tvingats betala tillbaka merparten, för att arbetsgivaren skulle ordna uppehållstillstånd.
Bristande språkkunskaper och dålig insikt i det svenska samhället har ytterligare bidragit till utsattheten och beroendeställningen.
Under tiden 1 juni till 2 oktober 2017, då polisen slog till mot verksamheten första gången, har en av flyktingarna exempelvis arbetat cirka 1 580 timmar och fått en lön på ungefär 21 500 kronor.
Kammaråklagare Lindsö menar att den arbetsinsatsen borde ha lett till en ersättning på cirka 240 000 kronor efter avdragen skatt, men har ändå inte ansett sig kunna åtala för människohandel.
– Den gamla lagstiftningen var så komplex att det var svårt att uppfylla alla kriterier för brottsrubriceringen människohandel, säger kommissarie Patrik Ström, lokal polisiär samordnare i ärendet.
Med den nya lagen, som trädde i kraft 1 juli, hade det blivit åtal för människohandel, konstaterar Ström.
Den som protesterat mot arbetsvillkor och ersättning har hotats till livet och i något fall misshandlats, skriver åklagaren.
Arbetsledaren på plats i Arjeplog ska till exempel ha orsakat svåra brännskador hos en anställd genom att stänga igen luckan till en het ugn, då han skulle plocka ut mat och hade armar och händer i ugnen.
För detta och flera dödshot åtalas arbetsledaren för misshandel och olaga hot.
Han åtalas även tillsammans med ägaren/huvudmannen, som är i 70-årsåldern, för grovt ocker och bedrägeri.
Bedrägeriet bestod i ett försök till samma utnyttjande av en annan person, som dock slutade efter en vecka då han insåg att han totalt förts bakom ljuset och aldrig skulle få något skriftligt anställningsavtal och lön för utfört arbete.